Latent Skitsmal

Vilket år som helst var det, ja, och jag är ju aldrig den som inte håller ord. Håll tillgodo gott folk, ty kärringen är tillbaka! Nämnda kärring hade för övrigt en riktig svacka i måndags morse. Satt på tunnelbanan med en entusiasm som bara en sommartidsjetlaggad lärare med nyligen avslutat påsklov kan uppbåda. Rös vid åsynen av skolgården och tanken på att ta tag i vardagen igen. Led. Våndades. Längtade hem. Fick vid lunchtid en lång kram av en gullunge i tvåan - och plötsligt;  jag mös. Trivdes. Slutade längta hem.

Jo. Jag har  världens bästa yrke. Jag vet bara inte om det hela tiden. Skämmes.

Nåväl. Påsklovet var av ovanligt trevligt slag. Jag morgonsimmade, promenerade, umgicks, läste och gjorde rent allmänt det allra bästa av tillvaron (i detta begrepp ingår tydligen inte bloggande. Ett jäkla ok är vad det är. Höhö.)