Sent en fredagkväll
Jag är sjukt ordningsam.
Inget liv
...vet man att man har om man hittar sig själv städande en fredagkväll vid tiotiden. Det värsta är att jag inte ens lider nämnvärt. Tycker det är rätt mysigt att lalla runt och dammtorka till Wishbone Ash.
Skjut mig?
Skjut mig?
Crash Boom Bang
Den var bra som fan.
Biotop
Ska på bio strax och se Crash. Är den bara en tiondel så bra som jag tror så blir jag mer än nöjd. Onödigt höga förväntningar? Njaaaeeeee. Aldrig. Inte jag inte.
En lat mask
...är vad jag är. Fy faen så kass jag är på att blogga regelbundet. Jag borde verkligen skämmas! Hur vågar jag undanhålla er läsare alla smaskiga detaljer från mitt ack så vidlyftiga liv? Ser ni mig får ni slå mig, jag lovar.
Oh well. Jag har blivit tönt. Lika bra att säga det direkt. De senaste två, tre veckorna har jag roats mycket mer av träning, gymmet och sänggång i rimlig tid än av långa heta spritfyllda nätter på diskotek. Jag har inte haft minsta lust att bli nedskvätt med öl på Björnis eller att kolla in actionrockarna på MAH. Ända tills igår. Då skulle jag minsann ta revansch. Dricka cider och vin, socialisera och stanna på krogen till kl 02. Minst. Helst vara den sista ut när lamporna för länge sedan tänts.
Det gick ju jävligt bra.
Inledde min gårdag med att vakna 09 och infinna mig på gymmet 10:15 - för ett entimmes konditionspass på en sk rotexmaskin. Svettigt, jobbigt och ganska vidrigt överlag, men väldigt nyttigt och skönt efteråt. Så klart. Cyklade hem, åt lunch och tog sedan en sväng på stan. Då kom den. En massiv, tung huvudvärk som jag tolkade som vätskebrist. Hällde i mig litervis. Nähä. Tolkade den som sömnbrist. Sov en timme. Nähä. Tolkade den som vinabstinens. Drack. NÄHÄ. Mådde som en polsk apa, och trots att jag hade bjudit in vännen Maria till förfest med ost, kex och chipsens konung naturchipsen så bangade jag. Hon fick gå ut själv. Jag gick och la mig.
Vilken revansch.
Ska jag tolka detta som att det är sprit och inte motion som borde bliva min melodi?
Oh well. Jag har blivit tönt. Lika bra att säga det direkt. De senaste två, tre veckorna har jag roats mycket mer av träning, gymmet och sänggång i rimlig tid än av långa heta spritfyllda nätter på diskotek. Jag har inte haft minsta lust att bli nedskvätt med öl på Björnis eller att kolla in actionrockarna på MAH. Ända tills igår. Då skulle jag minsann ta revansch. Dricka cider och vin, socialisera och stanna på krogen till kl 02. Minst. Helst vara den sista ut när lamporna för länge sedan tänts.
Det gick ju jävligt bra.
Inledde min gårdag med att vakna 09 och infinna mig på gymmet 10:15 - för ett entimmes konditionspass på en sk rotexmaskin. Svettigt, jobbigt och ganska vidrigt överlag, men väldigt nyttigt och skönt efteråt. Så klart. Cyklade hem, åt lunch och tog sedan en sväng på stan. Då kom den. En massiv, tung huvudvärk som jag tolkade som vätskebrist. Hällde i mig litervis. Nähä. Tolkade den som sömnbrist. Sov en timme. Nähä. Tolkade den som vinabstinens. Drack. NÄHÄ. Mådde som en polsk apa, och trots att jag hade bjudit in vännen Maria till förfest med ost, kex och chipsens konung naturchipsen så bangade jag. Hon fick gå ut själv. Jag gick och la mig.
Vilken revansch.
Ska jag tolka detta som att det är sprit och inte motion som borde bliva min melodi?
