Lårpuder

En revolution har nått mitt hem. Torrschampot! En flaska ren lycka i form av ett rispulver som man gnider in i hårbotten, låter verka en minut eller två och sedan borstar ur. Vips är man fräsch som en daggvåt nyponros och detta helt utan större ansträngning. Detta innebär för min del, förutom nedskärningar på hygienfronten och fler snoozningar på morgonen, också ett ökat intresse för att bli uppfinnare. Jag vill pudrisera hela mitt liv! Jag tänker mig tandborstpuder som man lite snabbt stoppar in i käften i stället för den där förhatliga tandborsten. Duschpulver. Vilken fest! Att duscha är bara roligt efter fem dagar i Roskilde. Aldrig annars. Nästan. Vidare kan jag också tänka mig ett pulver som man lite vårdslöst gnuggar in i ansiktet, låter verka och som sedan som genom ett ett trollslag skapar en illusion av ögonfransar, ögonbryn och pizzafri hy. Det vore en ren fest! Jag ska genast börja arbeta på prototyper.

Veckan som gick var en bergochdalbana av det obehagligare slaget. Helt ok måndag. Vidrig tisdag som avslutades med stressgråt inför kollegorna. Både jobbigt och skönt att få visa den sidan av mig själv. Onsdagen tillbringades som nämnts på tekniska muséet. Avstressande och ett skönt avbrott. Torsdagen förlöpte hyfsat väl och fredagen likaså. Helt härligheten kröntes med en after work-session på Ramblas vid Hornstull. Efter lite tapas och två stora stark mådde jag nästan som folk igen. Jojo. Så här är väl arbetslivet. Ansvar, stress, skratt, tårar och mer eller mindre konstant prestationsångest - som jag måste försöka balansera lite bättre. Hur gör man det? Tips mottages tacksamt och belönas med tvåsiffriga belopp.

Bloody Wednesday

Idag frågade en elev mig om jag har regelbunden mens. Öh. Det är verkligen inte ofta jag blir svarslös - men den triumfen fick hon onekligen smaka på denna gång. Jag kunde varken prata eller gå normalt på drygt fem timmar efteråt. Vad skickar jag ut för signaler?

Förutom att ha blivit ombedd att redogöra för mina månatliga plågor har jag också besökt Tekniska muséet tillsammans med en hoper ungar. Trevligt att få göra sådant på betald arbetstid, helt klart. Måste snarast återvända på icke-betald helgtid och ge mig i kast med Teknoramarummet. Det såg spännande ut att klättra runt där. Åka rutschkana, kolla skrattspeglar, dra i spakar och häpna över vad som därpå sker. Tidigare nämnda menstruationsincident gjorde dock att jag höll mig i skinnet. Varför vet jag inte exakt. Jag är väl hämmad. Blyg. Osvensk.


PS.  Man kan ställa klockan efter mig.

Finnvasion

Jag började på mitt nya jobb för en dryg månad sedan med rädslan att jag skulle vara sämst av alla, minst påläst och på alla sätt fullkomligt inkompetent. Kort sagt; mitt självförtroende höll sin gamla goda stil. Jag hade - kan man nu konstatera - inte behövt känna riktigt så. Jag vill inte fördjupa mig onödigt mycket i ämnet; ty man vet aldrig vem som läser...men...minst koll på bygget har jag då rakt inte. Vi nöjer oss med detta konstaterande. Jag har skrutit ohämmat mellan raderna och lämnar därmed ämnet åt sitt öde ett tag till.

Ny finnvasion på hakan igen. Farbror doktorn sade vid ett besök häromsistens att pizzalooken möjligen är ett sätt för mina äggstockar att göra väsen av sig. Hormonell obalans. De vill väl alstra barn, måhända?! Jäkligt listigt knep då från kroppens sida att göra mig så...öhhh...attraktiv. Vilken viril man kan väl motstå att befrukta en mänsklig capricciosa?

Gör om, gör rätt.

Naturlig skönhet

Jamen, sisådär ja. Roky Erickson-gubben tog sig i kragen och beslutade sig för en tvådagars i Stockholm, och vips blev också jag biljettinnehaverska. Vackert så! Nu återstår bara att försöka få ledigt på den måndag som infaller dagen efter spelningen. Varför jag måste vara ledig kan jag givetvis inte avslöja av strikt spaningstekniska skäl.

Sitter just nu med brunsvart kladd över hela ögonbrynen. Ögonbrynsfärgning på gång. Jag ser ut som Ernie eller möjligen Bert. Jag är av den olyckligt lottade pigmentbefriade typen som måste rita dit hela mitt ansikte varje morgon; ty annars framträder jag inte. Utan smink ser jag mest av allt ut som en hålögd abborre. Det är givetvis en otroligt tidsödande process att skapa en illusion av ett ansikte och kan jag då, genom att färga mina ögonbryn, slippa ett moment sparar jag in hela 45 värdefulla sekunder. Dem kan man ha mycket annat kul med.

Helgen har till största del tillbringats med Lindah, en återfunnen vän från den västmanländska bonnhåletiden. Vi upptäckte för en tid sedan att vi båda numera är 08:or och att det var hög tid att ses och uppdatera läget. Ett smart drag, må jag säga, för jag har haft det konstant supertrevligt med henne. Uppfriskande.

Och nu. Söndag kväll. Läggdags inom kort. Sov gott, era slan!

Ernie




V

Jag lade just en lyxig ansiktsmask av typen peel-off - det vill säga en sådan som efter att den gjort sitt jobb liksom skalas av från huden med fingrarnas hjälp. Fram kommer då det rätta jaget med den rätta lystern. Rätt schysst var det att i samma veva få lite 80-talsvibbar. Tänk V.

Ikväll blir det kombinerat inflyttnings- och utflyttningskalas hemma hos en ny kollega. Det ska bli riktigt skojigt, minsann. Skönt att ha kollegor nu som det faktiskt går att roa sig med både på och efter arbetstid och som jag inte behöver hålla igen på personligheten inför. Jag känner väldigt starkt nu att det var en decimerad MysticQ som arbetade under våren; och att jag faktiskt inte mådde riktigt bra av det. Visst fanns det guldkorn även i den personalskaran, men för få för att min kreativa hjärna skulle blomstra fullt ut.

Totalt skämtväder ute och all min lust att gå ut på stan är som bortspolad. Jag får helt sonika bära någon gammal trasa ikväll. Ack ve. Ack V. Höhö.

V


Punkt.SEpe

Så var det då denna välsignade veckodag igen. Sjukdagen i tisdags gjorde på något sätt att veckan har gått i kenyanskt sprintertempo. Alltid trevligt, sådant, tills man kommer på att snabba veckor per automatik också innebär ännu snabbare helger, slappare hud och ökad risk för gråstarr och alzheimers. Nåväl. Ett mynt har alltid två sidor och så länge det står fredag på den sidan som ligger uppåt så är jag belåten.

Just ja. Jag är skitförbannad, också. I går morse kunde jag läsa i tunnelbaneblaskan att den amerikanska legenden Roky Erickson ämnar komma till stan för en spelning. Blev euforisk. I förrgår släpptes biljetterna, upptäckte jag och euforin rann av mig. Vad är det för sätt att behandla en kvinna på? Slutsålt de luxe.

...I've got problems of my own

Snipp snapp snut så var korta sagan slut. Jaha. Jaha.


Luftslottet som sprängdes

Sniff, snörvel och snipp, snapp, snorum. Det hela hänger i idag med men inte värre än att jag nog kan rassla iväg till kneget i morgon. Har just ägnat mig åt att betygsätta lite inlämningsuppgifter från åttorna. Inte helt lätt alla gånger att tolka kriterierna som finns och att sedan kunna stå rakryggad för vad man gjort. Nyttig lärdom för mig, dock, som tidigare aldrig behövt värdera mina elever i termer av G, VG och MVG. Bara att invänta reaktionerna i morgon bitti, då...

Så mycket annat av värde har inte inträffat denna mulna dag. Jag vaknade vid halv nio och frotterade mig lite med Lisbet Salander och de andra tjommarna som jag börjar tröttna lite på i Milleniumserien. Jag tror att jag har blivit aningen mätt på fotografiska minnen, skrupellösa åldersstigna spioner och ogenerad produktplacering. Tar Blomkvist upp sin iBook en gång till blir jag lack. Tiden mellan denna läsandakt och betygssättningen nyss har vigts åt personlig hygien, uppvärmning av gårdagens chili con carne samt ett telefonsamtal med mamma. Lite funderingar också. Knepigt det här att föreställa vuxen.

Sjuka tankar

I lördags hade jag en liten vin- och ostskiva för ett gäng löst folk och då ägnade jag mig bland mycket annat åt att skryta om att det var väldigt länge sedan jag var förkyld. Vad händer då på söndag eftermiddag? Snoret börjar rinna i strida strömmar, så klart. Ögonen blir små rödkantade springor och det är syndast om mig i hela världen. I morse pallrar jag mig upp från den nu ganska ofräscha kudden och vidare till förvärvsarbetet. Varenda unge jag träffar undrar varför jag: 1) har glasögon, 2) droppar snor på dem, 3) inte stannade hemma. Kloka funderingar, tänker jag och sjukskriver mig från klockan 13:00 och framåt med sikte på kureringsdag i morgon. Gör jag då detta med lätt och rent samvete? Icke! Jag känner mig som den lusigaste pudeln i mannaminne som har mage att sjukskriva sig redan fjärde veckan på nya jobbet. Vad har jag för arbetsmoral? Jag borde verkligen skämmas. Det gör jag också. Mellan snytningstillfällena.

RSS 2.0