Kaskad

Tja, jag har ju inte direkt bloggat röven ur led de senaste veckorna. Detta beror mer på lathet och oinspiration än något annat, så någon större anledning till oro har ni icke. Jag är gladare igen. Det är ju bra.

Jobbet rullar på och vardagslärarlunken flåsar mig alltjämt rakt i ansiktet. Ska dock inte klaga, ty stor variation fick jag igår när en kille i fyran spydde rakt ut på golvet på första lektionen. Fick anledning att ifrågasätta både min mognad och mammapotential när jag alldeles på allvar övervägde att vettskrämd springa därifrån och beordra någon annan att torka...men sansade mig någorlunda och tog i med moppen för kung och fosterland (och med polokragen uppdragen till hårfästet). Blööh.

Vad mer? Jag försöker numera träna minst tre gånger i veckan och har utvecklat en särskild faiblesse för vattengympa - kärringarnas paradgren. Det är dock mycket mer ansträngande än man först kan tro och en given bonus är sportbaddräkten i vilken jag effektivt tar kål på vilken erotisk spänning som helst. Det behövs sannerligen. Öh.

Jag köpte en scanner idag. Den har roat mig hela kvällen - se själva hur skojig jag såg ut redan då:

image97


Svettma Hoby

Samlade ihop resterna av mig själv idag och tog mig - hör och häpna - iväg till Eriksdalsbadet för att införskaffa gym/bad/gruppträningskort och krönte sedan hela härligheten med dryga 30 minuter på en crosstrainer. Om jag nu inte kan vara en lycklig tjej så kan jag väl åtminstone vara en svettig, tänkte jag och fläbbade på.

Echo echo echo

Ett - vid en första anblick - obetydligt litet ord har hamnat i fokus i mitt liv den senaste tiden. Ett ord med tre bokstäver, ett ord med ungefär samma dignitet som för, att eller kanske såsom. Kort sagt: ett ord jag vanligtvis inte fäster så mycket vikt vid. Förrän nu, då.

Jag har under en månads tid träffat någon som kommit att betyda mycket för mig. En på alla sätt trevlig och fin man som förgyllt en eller två kvällar per vecka för mig med sin blotta närvaro. Jag har glatt mig mycket åt att jag har varit kapabel att betrakta honom just som på alla sätt trevlig och fin - eftersom detta åtskilliga gånger innan varit nästintill en omöjlighet. Alltid har det varit något jag har retat mig på; velat slipa bort eller lägga till. Inte denna gång. Denna gång är det bara det där lilla, lilla ordet som har svävat runt i mitt huvud, skapat oro och rubbat mina cirklar. Ett svagt eko av ordet när vi ses - så svagt att det går att ignorera - ett öronbedövande när vi inte ses och hörs.

Igår kväll sågs vi med föresatsen att prata om var vi står och vart vi ska. Det lilla, lilla ordet gjorde mer väsen av sig i mitt huvud än någonsin. Pockade på uppmärksamhet, avbröt mina tankar, fick mig att gråta. Och då. Då kom det. Ordet jag förutspått, siat om och fruktat att behöva höra:

Jag tycker jättemycket om dig, MEN...

Men.

GC

Ja, ja, jaaaa! Jag vet att ni sitter som fågelungar med gapande munnar och väntar på att bli matade med smaskig Gran Canaria-info. Jag är inte den som tänker lämna er i sticket. Här kommer den officiella versionen av Projekt: GC07/08:

Lördag
Avfärd från Skavsta synnerligen tidig morgon. Air Finland. En kabinpersonal så långsam att Samhalls anställda framstår som projektiler i jämförelse. Lång och ganska tråkig resa. Framme vid lunchtid, transfer till hotellet, inkvartering i ganska spartansk men ändå trevlig tvårummare. Packa upp, gå ner till stranden, känna på iskallt havsvatten, äta god pizza med skaldjur. Hem igen för en timmes tupplur och sedan uppfräschning och utgång. Middag. Öl på bögbar. Mer öl på det av rödflammiga engelsmän kokande Kasbah. Trött. Lillasyster Mystic vill gå hem. Storebror Fakta trivs som fisken och vägrar. Lillasyster går hemåt ändå. Går under mystiska omständigheter jäkligt vilse. Letar på karta. Finner. Hotell långt åt helsike. Knatar. Framme. Somnar. Vaknar framåt morgonkvisten av broders knackningar.

Söndag
Lättare bakfylla. Promenad i omgivningarna. Lite solande men inget badande. Sjujäkla kallt vatten i den däringa Atlanten. Minns inte så mycket mer men detta är inte på grund av ölintag. Jag höll mig lugn.

Måndag, tillika nyårsafton
Lite strandande, lite solande, lite promenerande. Framåt eftermiddagskvisten förfest på balkongen med inhemska chips, alkoläsk och bandaren på max. Omsvidning till stilig klänning respektive tigerkostym (associera rätt nu, dumsnut. Inte en i päls.) Köttbit på restaurang, en mojito som smakade Glade one-touch och sedan mot lejonkulan igen - Kasbah. Ungefär där börjar mina minnen krokna något. Minns att tolvslaget blev en udda och inte särskilt munter upplevelse. Ryckte upp mig och drack några fler två-för-en. Gott nytt.



Tisdag
Nyårsdagen. Så mycket mer behöver man väl inte skriva?

Onsdag
Långpromenad med betoning på lång. Knatade runt i de norra delarna av Playa Del Ingles och glodde på omgivningarna. Faktiskt inte så pjåkigt. Därefter lite bad(!), solning och på kvällen åt vi säkert som grisar. Vi brukade göra det. Nöff nöff. Just ja. Jag drack en pina colada också. Den var god.


Torsdag
Besök på Aqualand - Kanarieöarnas största vattenrutschkaneland. Hiskeliga rutschkanor och hutlösa priser. Upptäckte att jag är harigare än någonsin. Blev ideligen omsprungen av dödsföraktande femåringar. Upptäckte att min bror bär på samma anlag som jag men att han är pyttelite bättre på att ignorera det och åka ändå. Han ville väl spela macho, kantänka.

Fredag
Öh ja, vi promenerade lite idag igen, denna gång i de sydöstra delarna. Det var fint där också. Därefter lade vi oss på stranden för att intensifiera rödfärgen inför hemresan. På kvällen åt vi kinakäk, handlade rusdrycker billigt och retade oss på grannarna som hade fest för sjunde kvällen i rad. Idioter. Trolig medel-IQ i deras rum: 85.

Lördag
Hej då Gran Canaria. Hej flygförsening. Hej Skavsta. Hej 80 minuter buss från Skavsta. Hej lägenhet. Hej säng.


Och nu
Mental baksmälla. Vinter. Mörkt. Kallt. Risigt humör. Blöööh.



RSS 2.0