Köa själv, latmask
Mjojo. Fitness- och kosthysterin fortgår och idag passade jag på att hoppa av tunnelbanan i Hornstull för att därefter promenera hemåt längs Årstaviken. Synnerligen behagligt på alla sätt och vis att komma ut och lufta sig på det där sättet. Nåväl, i höjd med Eriksdalsbadet insåg jag att mitt matvaruinnehav var under all kritik och styrde därför kosan mot Gullmarsplan och alltid lika pålitliga Vi Sabis.
Vid nämnda Gullmarsplan är trafiken alltjämt livlig och detta i synnerhet på ett ställe - tillika det (övergångs)ställe jag behövde passera. Som den laglydiga medborgare jag är tog jag inte sats och kryssade mellan bilarna, utan tryckte lugnt och fint på knappen som ska frammana den gröna gubben. Det gick en minut. Ingen grön man. Två minuter. Fortfarande ingen. Efter tre minuter var jag en aning förbryllad men inte direkt irriterad.
Då! Gröningen visar sig och jag börjar gå. Njuter av det faktum att jag snart kan botanisera i laxdisken. Slänger ett ögonkast bakåt och blir fly förbannad utan att först riktigt förstå varför. Sedan slår det mig. Det kommer två människor bakom mig. Två människor som helt obesvärat kan korsa gatan. Två förbannade svinpälsar till människor som snyltar ogenerat på min väntetid och som inte ens har vett att tacka mig för det. Tre minuter åt helvete. Vart är samhället på väg?
Och....eh...ja. Vart är jag på väg? Inte över den korsningen igen, i allafall. Huj.
Vid nämnda Gullmarsplan är trafiken alltjämt livlig och detta i synnerhet på ett ställe - tillika det (övergångs)ställe jag behövde passera. Som den laglydiga medborgare jag är tog jag inte sats och kryssade mellan bilarna, utan tryckte lugnt och fint på knappen som ska frammana den gröna gubben. Det gick en minut. Ingen grön man. Två minuter. Fortfarande ingen. Efter tre minuter var jag en aning förbryllad men inte direkt irriterad.
Då! Gröningen visar sig och jag börjar gå. Njuter av det faktum att jag snart kan botanisera i laxdisken. Slänger ett ögonkast bakåt och blir fly förbannad utan att först riktigt förstå varför. Sedan slår det mig. Det kommer två människor bakom mig. Två människor som helt obesvärat kan korsa gatan. Två förbannade svinpälsar till människor som snyltar ogenerat på min väntetid och som inte ens har vett att tacka mig för det. Tre minuter åt helvete. Vart är samhället på väg?
Och....eh...ja. Vart är jag på väg? Inte över den korsningen igen, i allafall. Huj.
Idel komparativ
Du måste se till att bloggen blir mer intressantare. Låg kvalite och alltid korta "berättelser"...stod att läsa bland bloggkommentarerna i morse när jag kollade in. Jag vet inte hur det är för er; men åsikter från någon som inte kan komparera "intressant" väger lätt. Ack som ett fjun så lätt.
