Skål

Skål

Skål på er, mina vänner och fiender. Nu drar jag. Två Licor 43+mjölk innanför västen. Jajamen.


Skattetryck

Otroligt bra vecka ur träningssynpunkt. Syltgrisen har fanimig rört sig hastigt på ett eller annat sätt varenda dag. Till och med i söndags. Jajamen. Inte har jag kollat speciellt djupt i mandelskorpepåsen heller. Ett mirakel, nära nog. Bli inte förvånade om jag frontar Sports Illustrateds baddräktsspecial vilken dag som helst här.

Fick ett sådant där läskigt telefonsamtal idag. Opinionsundersökning. Politik. Samhällsfrågor. Det hela inleddes med frågan om vad jag kunde tänka mig att rösta på vid nästa val. Ja, i höst alltså, för er kretiner som inte vet det. Jag nämnde ett slumpvis parti i ren panik. Någonstans i sina papper kan hon säkert se att jag är lärare och då måste man ju framstå som mer påläst än...eh...påtänd. Fick uppföljningsfrågor; Bör skatterna sänkas? Instämmer helt - instämmer något - instämmer inte alls. Är fastighetsskatten för hög? Det kan jag då rakt inte påstå - Inte fan vet jag - Högare än Ken Ring.

Det enda jag kunde fokusera på var att försöka ge ett svar som ligger i linje med paniknämnda partis politik. Vad fan tycker de, nu igen? Mer skatt? Mindre skatt? Fan. Man vill ju verka konsekvent. Sansad. Som en person som faktiskt tycker något. Det gjorde jag med största sannolikhet inte. Med lika stor sannolikhet är mina svar helt statistiskt värdelösa. Rätt åt dem. Störa mig mitt i disken!

Sänk skatten. Eller höj? På A svarar jag B.





Svennesöndag yo yo

MysticQueen goes värsta sortens svennebanan. Tog svennebuss 31 till Marieberg med Mamma Mu. Träffade en stilig möbelkrängare på IKEA. Åt kantarellrisotto med självdöd kyckling på restaurangen. Köpte finfina balkongmöbler.

 Är du min kompis alternativt en svinsnygg rik man är du välkommen på en fika på balkongen. Jajamensan sa Norbergs länsman och snöt sig i en pannkaka.

Inre kris

Fan vad kassa ni är på att  kommentera. Inte för att vara taskig, men jag hatar er.

Snorunge

Jorå. Jag lever. Vet att ni har legat sömnlösa, tuggat fradga och undrat över hur mitt läkarbesök gick. Ni ska få en utförlig rapport. Min hälsa är ert välbefinnande. Jag lovar.

Nåja. Dagarna före besöket hos farbror doktorn slog det mig att jag faktiskt inte varit förkyld på riktigt länge - åtminstone inte på en hel månad. I sammanhanget  MysticQueen är det att betrakta som rekord. Jag funderade lite på hur min trovärdighet skulle påverkas av det. Jag hade emellertid intet att frukta. Som ett brev på posten i måndags började snoret att rinna i strida strömmar. Jag nös, stänkte gult slem och allt var frid och fröjd. Glad i hågen visade jag dagen efter upp min slemstinna snok triumfatoriskt för doktorn och frågade vad han tänkte göra åt saken.

Ingenting, skulle det visa sig. Allt han kollade var normalt; såväl allergipricktest som näsa och svalg. Lite onormalt slajmig och sned i kranen var jag allt, men inte så det störde. Det störde hur som helst inte honom. Att det ger mig förkylning 10 månader av 12 var tydligen en petitess i sammanhanget. Lösningen blev att återgå till min tidigare utskrivna och nu förbrukade kortisonspray. Den kanske kan hjälpa. Kanske. Jag tackade artigt för denna nyskapande lösning på mitt problem och sträckte ut handen för att få receptet:

Det blir enklare om din husläkare skriver ut det åt dig.

Ja, vad korkad jag är, tänkte jag, att jag inte tänkte på det! Naturligtvis är det enklare att ringa till min husläkare på en telefontid mellan 7:30 och 7:45 än att få receptet i handen. Ibland är jag bra korttänkt och dum. Jag förtjänar fanimig mitt snor.

Jojo.

Jobbångest, polyper och hybris

Huvaligen. Om jag förra fredagen var en strålande lycklig människa är jag desto...eh...mindre lycklig idag. Tio dagars påsklov snart bakom mig - två månaders arbete framför mig. Nästan. Men jo. Det känns.

Enda trösten är att jag får något som lite vagt påminner om mjukstart i morgon. Klockan 11 ska jag nämligen vara hos farbror öronnäsahalsdoktorn och kolla upp vad i hela friden det är som gör att förkylningar så gärna hemsöker mig. Som lekman med vissa synska inslag kan jag krasst konstatera att det nog kommer bli fråga om  omfattande sprängningar och skrapningar i hela bihåleområdet. Eller nja. Men jag blir förvånad om mina monstruösa halsmandlar och polyper lämnas intakta. Eller kanske mest besviken. Vad skulle det annars finnas för förklaring till kliande hals och slemsnok?

Och jo tack. Mina maratonplaner har nära nog gått i lås. De nya svindyra skorna bär mig ack så lätt som ett fjun och jag flyger fram mina fem kilometer. Höhö. Snart dags att öka med någon kilometer. Den hemliga planen är att jag ska fixa att, om inte springa, så att röra mig hastigt,  en mil i augusti. Till midsommar, hävdar brorsan. Science fiction, säger jag. Vetifan förresten om man ska sätta så stor tillit till en man som - en gång då jag vann en höjdhopptävling på häpnadsväckande 1.30 - menade att...

...tyngdlagen måste ha varit  ur spel.

Snyft.

Mystic Supernova

Nu jäklar. Allas ert favvobloggfetto har återigen slagit världen - men kanske mest sig själv - med häpnad och inhandlat ett par rekorderliga löparskor. Ett par Adidas Supernova Control för blygsamma 1100. Jag törs inte ens försöka räkna ut hur många hekto smågodis det är. Eller öl. Nåja. I tisdags inleddes löpsäsong 2006 utomhus med en 5 kilometers runda. Utan att stanna. Chocken satte klorna i mig och jag fick hybris; klart denna potentiella maratonvinnare behöver ett par riktiga skor! Jag kan ju gå (eller springa, då) långt!

Så inleddes en svettig och plågsam process. Vad kan man tänkas vilja betala för ett par hyggliga dojor? 6-700 bestämde jag mig för först. Hemsökte stadens alla sportbutiker och kollade misstänksamt på varenda par. Hmmm, bara dämpning bak? Det var illa. Hm. Ful färg. Hm. Osköna som fan, men rätt billiga. Insåg där och då att jag hamnat i ett dödläge och tillkallade expedit. Berättade om mina stora maratonplaner och erkände i samma veva att jag inte har en aning om jag pronerar eller har ett neutralt steg och att jag har sammanlagt 25 kilometer löpning i kroppen i år. Av någon underlig anledning kunde han hålla tillbaka alla synliga tecken på att han var imponerad.

Den snälla expediten tyckte väl synd om mig och placerade mig, som vid det laget tyckte än mer synd om mig själv, på ett löpband med tillhörande videokamera för att ta reda på hur jag egentligen springer. Och som jag sprang! Jag såg fanimig inte klok ut nånstans. Högvis med nya komplex föddes där och då. Hur som helst. Jag pronerar. Jag behöver dämpning fram. Och bak. Förmodligen professionell hjälp också, men det sa han aldrig.

6-700 framstod inte längre som ett realistiskt pris. 900 då, tänkte jag. Det måste väl ändå räcka? Det gjorde det. Om man vill ha osköna skor som inte passar. Således; en 1100 kronor fattigare MysticQ sitter just nu och provbloggar sina nya pjuck. Tänkte testa att dammsuga i dem snart. Och - kring klockan 17:00 en jungfrufärd utomhus. Det ni. Det ni!

Fan vad dallrig du är, höll jag på att säga

Lunch med broder Fakta på Stadsträdgården idag och lite efterföljande shopping på stan. Köpte på mig fyra dvd:er på en riktig skräpbutik till det facila priset av 200 SEK. Synnerligen jobbigt att figurera på stan med en påse från denna butik och äventyra sin cred - men jag får å andra sidan inga som helst problem med att fylla ut tiden på det här lovet.

Intressant spörsmål dryftades med nämnde broder. Vad kan man komma undan med i påhoppsväg genom att lägga till ett ...höll jag på att säga? "Ful kille du har skaffat, höll jag på att säga" var brorsans variant på temat. Kan man verkligen hållas moraliskt och juridiskt ansvarig för sådana utsagor? Jag ska fanimig testa mig fram, och det rejält.

Det mesta man kan komma på faller ändå, på något konstigt sätt, i skuggan av Skinnsbergslegenden Bengans variant på temat:

Inte för att vara taskig, men jag hatar dig.




Har du två Skogaholm under tröjan eller är du bara glad att se mig?

Söndagsångest verkar vara ett nedärvt beteende. Åtskilliga gånger idag har jag fått den för söndagar så typiska ångestilningen i magen - för att sedan inse att jag är ledig hela veckan och alls icke behöver oja mig över tidiga morgnar och kvistiga utvecklingssamtal. Märkligt det där.

Regnet vräker ner och det är helt OK för min del. Sex månader med snö känns ju trots allt lite...eh...overkill.

Traumatisk upplevelse igår på stan. Insåg att jag i min ägo har få, eller kanske inga, bh:ar som är värda namnet. Bysthållarfunktionen är, efter åtskilliga tvättar, sedan länge passé. Det är mer fråga om förvaring än stöd. Hur snyggt det är kan ni ju lista ut själva. Således blev gårdagens projekt att hitta nya, fräcka påsar att hänga mina brön i. Och vilket projekt sen! Jag vandrade affär ut och affär in. Provade, suckade, svettades och led. Är det jag eller bh:arna som var felkonstruerade? Passade gjorde de fan i mig inte. Gav de inte dubbla behag så hade de push down-effekt. Att accentuera längden på brösten var inte riktigt vad jag ville åstadkomma - man när ju ändå ett visst hopp om att någon en mörk kväll ska avlägsna tröjan och då är ju inte skogaholmslimpor vad man vill ha att bjuda på.

Nåväl. Efter i runda slängar två timmar nådde jag äntligen resultat. Provade länge och väl i provrummet, och hittade faktiskt en modell som mer skapade en illusion av frallor än av Bergis. Wohoo! Memorerade storleken (75 E), gick för att hänga tillbaka de andra och...lyckades glömma vilken av dem det var som passade. Idiot! Med provrumskön i färskt minne chansade jag på en och gick och betalade.

Och nu! ( . ) ( . )

Jorå.

Jojo

Syns jag så finns jag:

http://bloggkartan.se/registrera/17529/oerebro/

Stanislav Pjotr den yngre nämns i en bisats på sidan 734 och är nyckeln till hela intrigen

Usch. Dåligt bloggsamvete är vad jag har. Underligt hur något som i allra högsta grad är frivilligt kan kännas som ett ok och en källa till lightågren.

Häpp häpp. När jag klockan 15:20 idag, utmattad efter två utvecklingssamtal med en riktig näbbgädda till morsa, steg ut från skolbyggnaden hade jag ett jubel i bröstkorgen. Detta jubel stavas påsklov och är vad jag nu kommer att ha i dagarna tio. Vissa dagar är det mer uppenbart än andra varför jag valde att hoppa på lärarutbildningen.

Ett kall? Näe, men man är ledig skitmycket mer än alla andra. Höhö.

Apropå dåligt samvete. Efter att ha reglerat den där skulden till stadsbiblioteket har jag avverkat böcker i en rasande fart. Några av dem har i ärlighetens namn varit helt sjukt tråkiga. Tråkigt då att vara mig och ha den ej rubbningsbara regeln: Påbörjad bok ska slutföras. Påbörjad skittråkig bok får icke heller bytas ut mot en roligare dito, ens under en kortare period. Jag ska fan inte slippa undan. Jag tror att det i ljuset av detta blir helt uppenbart för var och en att ryska romaner sällan eller aldrig når mitt nattduksbord. Vem vill leva under det tunga hotet om 1500 sidor med lika många karaktärer?

 Ingen, I tell you. Ingen. I alla fall inte jag. Kanske borde köpa på mig ett lager pixiböcker?





RSS 2.0