Frukostbuffé
Nyår, alltså. Magisk afton, helt vanlig morgon. Vaknar av ösregn mot rutan och den brutala insikten att jag knappt har någonting man kan definiera som ätbart i kylskåpet. Varför är det så sjukt drygt att gå och handla mat? Jag borde vara vuxen nog. Bli vuxen nog. Lite senare. Till dess får jag kalasa på den där aptitretande skalken jag hittade igår. Jag har för mig att jag har en halv deciliter mjölk också. Buffé!
Ikväll blir det desto mer föda. Jag ska bege mig till Hammarbyhöjden och broder Fakta med babe för att fira in nyår medelst groteska mängder meze, tapas, grekisk sallad, passionsfruktcheesecake, Cordornìu och allt vad det nu var. Knytkalas för 14 personer i en lya på 38 kvm ska i sanning bli ett intressant äventyr. Har ännu inte bestämt mig om det är värt ansträningen att köpa och bära några nya kläder när merparten av dessa människor aldrig sett mig förut - och än mindre skärskådat min garderob. Jag tar nog min bästa mysdress; den gråmelerade med lila revärer. Den funkar alltid - och i synnerhet i trängsel.
Ska kliva förbi Strahlenbergsgatan före nyårsbalunsen och pissa revir också. Den där lägenheten tror jag inte är sann och min förrän jag tagit den helt i mitt våld. Något så bra som händer mig? Näe. Det var nog Lennart Swahn som ringde och nu ligger och fnissar febrilt åt skämtet i bäddhalmen tillsammans med Bosse Hansson. Det slår jag vad om.
Gott nytt på er, vi hörs nästa år!
Ikväll blir det desto mer föda. Jag ska bege mig till Hammarbyhöjden och broder Fakta med babe för att fira in nyår medelst groteska mängder meze, tapas, grekisk sallad, passionsfruktcheesecake, Cordornìu och allt vad det nu var. Knytkalas för 14 personer i en lya på 38 kvm ska i sanning bli ett intressant äventyr. Har ännu inte bestämt mig om det är värt ansträningen att köpa och bära några nya kläder när merparten av dessa människor aldrig sett mig förut - och än mindre skärskådat min garderob. Jag tar nog min bästa mysdress; den gråmelerade med lila revärer. Den funkar alltid - och i synnerhet i trängsel.
Ska kliva förbi Strahlenbergsgatan före nyårsbalunsen och pissa revir också. Den där lägenheten tror jag inte är sann och min förrän jag tagit den helt i mitt våld. Något så bra som händer mig? Näe. Det var nog Lennart Swahn som ringde och nu ligger och fnissar febrilt åt skämtet i bäddhalmen tillsammans med Bosse Hansson. Det slår jag vad om.
Gott nytt på er, vi hörs nästa år!
Världens dyraste magasinering
Oj. Oj de luxe, till och med. Igår ringde telefonen när jag befann mig i en kvartersbutik med det passande namnet Vi Vinnare. Jag svarade, intet ont eller gott anande, och fick beskedet att en av de där lyxettorna i Hammarbyhöjden som jag tittade på blir min om jag vill ha den. Inflytt 15:e januari. Förstahandskontrakt. Säga upp den andrahandslägenhet jag nu bor i efter en vecka. Inre kris. Läskigt telefonsamtal till förmodligen väldigt arg hyresvärd. Blev mest sur, men hon förstod mig. Kaos. Tredubbla hyror. Flyttavgifter. Mer kartongest. Roligt. Väldigt roligt. Märkligt. Science fiction, rentav. Jag borde nog köpa en lott.
NollSex
God morgon på dig. Så var julen över och bara lite annat småtjafs i form av nyår och trettonhelg kvar. Ganska skönt om du frågar mig. Mitt julengagemang har minskat i takt med att åldern har ökat. Tråkigt om jag mot all förmodan skulle bli mor en dag. Mina ungar lär inte få uppleva mer julstämning än på sin höjd en skål clementiner i köket.
Jag tänkte att det kunde vara dags för en liten årskrönika över mitt brokiga liv och leverne:
Jag tänkte att det kunde vara dags för en liten årskrönika över mitt brokiga liv och leverne:
2006
Januari - Jag minns faktiskt inte exakt vad som hände men jag gissar att jag frös en hel del och förbannade vintern. Möjligt är också att jag var förkyld.
Februari - Också denna, helt onödiga, månad har raderats ur mitt minne. En kvalificerad gissning är att jag fortfarande inte var helt frisk från min förkylning och att jag frös.
Mars - Jag frös. Min kompis Karin fyllde 30 och jag skickade en nalle. Fick pre-30-årskris.
April - Jag sprang 5 kilometer utan att stanna. Jag dog nästan av chocken som därpå följde. Tonvis med krångel med jobbet.
Maj - Jag ägnade mig åt ganska mycket motion. Jag sprang en mil. Märklig månad. Louise blev 25. Mer krångel med jobbet. Tappade allt förtroende för (skol)politiker.
Juni - Sommarlov. Tallinnresa med jobbet. Såg ett extremt antal riktigt fula människor. Vår skapare tycks ha slarvat lite med det genetiska i våra öststater. I slutet av månaden en parisresa med två galanta damer.
Juli - Svettades. Solade. Läste. Drack öl i plastglas.
Augusti - Skolstart. Ny kollega som halvt om halvt pratade ihjäl mig, men som jag på något skumt sätt gillade rätt mycket ändå. I alla fall så här i efterhand. Det är nyttigt med perspektiv.
September - Broder Fakta tog picken och packet och flyttade till Stockholm. Bestämde mig helt sonika för att flytta efter. 30-årskalas den 30:e. Lyckad tillställning med tilltuggsbuffé av Bindefeldproportioner.
Oktober - 30 år fredagen den 13:e oktober. Inte fullt så miserabelt som jag hade befarat. Dagen blev trevlig och jag blev kärring. Den 25:e åkte jag till Togo. Det är ju rätt anmärkningsvärt.
November - Hem från Afrika den 6:e. Malariaskräck i en knapp vecka efteråt. Mitt öde beseglades den 17:e, då jag på ett bräde skaffade både bostad och jobb i Stockholm. Resten av månaden följdes av inte så mycket mer. Antagligen mörker.
December - Kartonger. Kartongest. Jobb. Lämna över jobb till ännu okänd efterträdare. Ganska märkligt. Maris bulle i ugnen börjar jäsa upp och bli synlig. Spännande! Advent. Lucia. Flyttlass den 22:a. Jul. Krönika. Ett rätt så bra år bakom mig och förhoppningsvis ett ännu bättre framför. Ja. Så får det lov att bli.
Och nu - en promenad längs vattnet. Planen är Norr Mälarstrand. Det kan nog gå lite hur som helst med den saken. Håll utkik i tabloiderna!
Februari - Också denna, helt onödiga, månad har raderats ur mitt minne. En kvalificerad gissning är att jag fortfarande inte var helt frisk från min förkylning och att jag frös.
Mars - Jag frös. Min kompis Karin fyllde 30 och jag skickade en nalle. Fick pre-30-årskris.
April - Jag sprang 5 kilometer utan att stanna. Jag dog nästan av chocken som därpå följde. Tonvis med krångel med jobbet.
Maj - Jag ägnade mig åt ganska mycket motion. Jag sprang en mil. Märklig månad. Louise blev 25. Mer krångel med jobbet. Tappade allt förtroende för (skol)politiker.
Juni - Sommarlov. Tallinnresa med jobbet. Såg ett extremt antal riktigt fula människor. Vår skapare tycks ha slarvat lite med det genetiska i våra öststater. I slutet av månaden en parisresa med två galanta damer.
Juli - Svettades. Solade. Läste. Drack öl i plastglas.
Augusti - Skolstart. Ny kollega som halvt om halvt pratade ihjäl mig, men som jag på något skumt sätt gillade rätt mycket ändå. I alla fall så här i efterhand. Det är nyttigt med perspektiv.
September - Broder Fakta tog picken och packet och flyttade till Stockholm. Bestämde mig helt sonika för att flytta efter. 30-årskalas den 30:e. Lyckad tillställning med tilltuggsbuffé av Bindefeldproportioner.
Oktober - 30 år fredagen den 13:e oktober. Inte fullt så miserabelt som jag hade befarat. Dagen blev trevlig och jag blev kärring. Den 25:e åkte jag till Togo. Det är ju rätt anmärkningsvärt.
November - Hem från Afrika den 6:e. Malariaskräck i en knapp vecka efteråt. Mitt öde beseglades den 17:e, då jag på ett bräde skaffade både bostad och jobb i Stockholm. Resten av månaden följdes av inte så mycket mer. Antagligen mörker.
December - Kartonger. Kartongest. Jobb. Lämna över jobb till ännu okänd efterträdare. Ganska märkligt. Maris bulle i ugnen börjar jäsa upp och bli synlig. Spännande! Advent. Lucia. Flyttlass den 22:a. Jul. Krönika. Ett rätt så bra år bakom mig och förhoppningsvis ett ännu bättre framför. Ja. Så får det lov att bli.
Och nu - en promenad längs vattnet. Planen är Norr Mälarstrand. Det kan nog gå lite hur som helst med den saken. Håll utkik i tabloiderna!
Ståkkålm
...så kommer då min första bloggning från mitt palats på Kungsholmen - en bloggning som jag ackompanjerar med ohemula mängder Paradis-julklapps-choklad och färskpressad apelsinjuice. Det skär sig riktigt rejält så klart, men vad gör man inte när juicen här är 7 kronor billigare än den på Ekershallen?! Man bälgar i sig. Allt är tydligen inte dyrare i Stockholm.
Efter en riktigt vilsam och skön jul tog jag länsbuss respektive tåg tillbaka till huvudstaden på juldagskvällen. I morse vaknade jag pigg som en påtänd bäver och skuttade snabbt in i duschen och vidare ut på stan. Jojo, utbudet skulle skärskådas och mellandagsrean genomlidas. Det var en pärs av rang ska jag säga. Min sävliga västmanländska läggning med touch av örebroisk halvdödhet gör att jag inte kan hävda mig i trängsel. Vid hemresan, som gick via t-banestationen Fridhemsplan, var det riktigt nära att jag inte kom av. Jag stod inklämd på en yta som motsvarar ungefär 20 tändsticksaskar och hann faktiskt tänka att flyttar de andra inte på sig nu så skiter jag i att gå av. Det kanske blir lugnare längre fram. Guds försorg och medlidande med de menlösa gjorde emellertid att trängseln lättade något...och jag kunde åla ut och iväg mot (givetvis) fel uppgång.
Väl där kom nästa prövning. Buss hem. Att jag kan nyttja buss 1 och 4 för att nå Västerbroplan hade jag lärt mig. Vad jag inte riktigt hade fått grepp om var vilket håll man bör sikta på om man väljer buss 4. Jag behöver väl knappast nämna att jag valde fel och hann komma en bra bit ut på Östermalm innan jag försynt fick trycka på stoppknappen och med generad uppsyn byta buss. Det gläder mig emellertid att jag upptäckte mitt misstag redan efter 15 minuter. Hade jag åkt i 16 hade jag nått ändstationen. Sånt är för losers och bönder. Tjipp.
Efter en riktigt vilsam och skön jul tog jag länsbuss respektive tåg tillbaka till huvudstaden på juldagskvällen. I morse vaknade jag pigg som en påtänd bäver och skuttade snabbt in i duschen och vidare ut på stan. Jojo, utbudet skulle skärskådas och mellandagsrean genomlidas. Det var en pärs av rang ska jag säga. Min sävliga västmanländska läggning med touch av örebroisk halvdödhet gör att jag inte kan hävda mig i trängsel. Vid hemresan, som gick via t-banestationen Fridhemsplan, var det riktigt nära att jag inte kom av. Jag stod inklämd på en yta som motsvarar ungefär 20 tändsticksaskar och hann faktiskt tänka att flyttar de andra inte på sig nu så skiter jag i att gå av. Det kanske blir lugnare längre fram. Guds försorg och medlidande med de menlösa gjorde emellertid att trängseln lättade något...och jag kunde åla ut och iväg mot (givetvis) fel uppgång.
Väl där kom nästa prövning. Buss hem. Att jag kan nyttja buss 1 och 4 för att nå Västerbroplan hade jag lärt mig. Vad jag inte riktigt hade fått grepp om var vilket håll man bör sikta på om man väljer buss 4. Jag behöver väl knappast nämna att jag valde fel och hann komma en bra bit ut på Östermalm innan jag försynt fick trycka på stoppknappen och med generad uppsyn byta buss. Det gläder mig emellertid att jag upptäckte mitt misstag redan efter 15 minuter. Hade jag åkt i 16 hade jag nått ändstationen. Sånt är för losers och bönder. Tjipp.
Premenstruellt emotionellt monster
Slut på en era - nu börjar en ny. Igår var sista dagen på jobbet. Jag gick omkring med gråten i halsen hela dagen och vid två tillfällen också på kinden. Första gången var efter glöggstunden i personalrummet då avtackningar skulle ske. Satt där som en förväntansfull bäver och väntade på att få höra mitt namn och delge mina grandiosa planer för våren. Men nej. Tydligen tackar man inte av de tjänstlediga. Det borde jag ha fattat. Kommit ihåg sedan förr. Det gjorde jag inte. I mitt lite allmänt uppjagade och stressade tillstånd blev jag bara väldigt besviken och ledsen och gick och grät en blygsam skvätt på toaletten. Tackade min lyckliga stjärna för att jag inte hade rest mig upp, suttit spänd som en fiolsträng på stolen eller på annat sätt utstrålat att jag också ville ha en blomma. Besvikelsen blev tack och lov både kort och mest min egen. Tilläggas bör att jag har PMS. Denna månatliga mara.
Nästa fontäntillfälle var vid själva skolavslutningen. Samling i klassrummet, betygsutdelning och försök till ett samlat avskedstal. Det gick inget vidare. Redan efter första meningen påminde min röst läskigt mycket om Helena Bergströms. Snyft - snordragning - snyft - snor. Det var inte roligt på en fläck att säga hej då till dem. Visst kan man tycka allt möjligt om ett gäng ohängda högstadiekids, men värmen försvinner aldrig. Särskilt inte när några av dem gråter och till och med killarna kramas hårt och länge. Uff. Det var riktigt jobbigt. Skämmas bör jag om jag inte hälsar på dem under sportlovet som utlovat.
Och nu. Lådor. Kartonger. Påsar. Illegal sophantering. Hjälp. I morgon är jag 08a. Vad fort det gick. Och vad bra det nog blir!
Nästa fontäntillfälle var vid själva skolavslutningen. Samling i klassrummet, betygsutdelning och försök till ett samlat avskedstal. Det gick inget vidare. Redan efter första meningen påminde min röst läskigt mycket om Helena Bergströms. Snyft - snordragning - snyft - snor. Det var inte roligt på en fläck att säga hej då till dem. Visst kan man tycka allt möjligt om ett gäng ohängda högstadiekids, men värmen försvinner aldrig. Särskilt inte när några av dem gråter och till och med killarna kramas hårt och länge. Uff. Det var riktigt jobbigt. Skämmas bör jag om jag inte hälsar på dem under sportlovet som utlovat.
Och nu. Lådor. Kartonger. Påsar. Illegal sophantering. Hjälp. I morgon är jag 08a. Vad fort det gick. Och vad bra det nog blir!
Finlands sak är verkligen inte min
Otroligt omysigt hemma just nu. Flyttkartonger prick överallt, inga gardiner, knappt något porslin och en flyttbil som går först på fredag. Det betyder att jag kommer att få leva hela veckan i total misär. Stackars, stackars mig. Lite tacksam är jag dock förstås över att mamma kom och hjälpte mig. Utan henne hade jag nog legat i fosterställning i vardagsrummet nu och förfasat mig över allt som måste göras. Det är alltid mer konstruktivt att tycka synd om sig själv än att skrida till handling, nämligen.
Jag har inte bara ägnat mig på kartonger i helgen. Ack nej. 23 av helgens timmar tillbringade jag på något så förskräckligt som en finlandsbåt. Eftersom ModerQueen var med var alkoholintaget tämligen lågt - och chocken inför andras fylla tämligen hög. Vad fullkomligt vidriga folk blir så fort de har stadig tillgång till vattniga gin&tonics och hyttljummen Koff! Kändes inte som att jag var på någon flytande Mensa-kongress direkt. Bussanslutningen hem ska vi inte ens tala om. De sex timmarna i stekhet minibuss i Togo var rena rekreationsresan jämfört med vad jag där upplevde, såg och hörde. Fy faaaaan vad full jag äääääääääär.
Jag har inte bara ägnat mig på kartonger i helgen. Ack nej. 23 av helgens timmar tillbringade jag på något så förskräckligt som en finlandsbåt. Eftersom ModerQueen var med var alkoholintaget tämligen lågt - och chocken inför andras fylla tämligen hög. Vad fullkomligt vidriga folk blir så fort de har stadig tillgång till vattniga gin&tonics och hyttljummen Koff! Kändes inte som att jag var på någon flytande Mensa-kongress direkt. Bussanslutningen hem ska vi inte ens tala om. De sex timmarna i stekhet minibuss i Togo var rena rekreationsresan jämfört med vad jag där upplevde, såg och hörde. Fy faaaaan vad full jag äääääääääär.
Enastående
Stackarna på fastighetsförvaltningen kan inte ha haft det lätt idag. Förmodligen är de så paffa över att en så på alla sätt genomsnygg, vältrimmad, stenrik (300 papp om året inom kort) och rekorderlig tjej som jag fick lov att kryssa i "ensamstående"-rutan på intresseanmälan...att de alldeles glömt bort att ringa och erbjuda mig lägenheten. Nåväl, i morgon kanske deras chock har släppt så att jag kan få ett positivt besked.
Nu är det avgjort. I år avskaffar jag juldagen och ägnar mig i stället helhjärtat åt bananlådepanik i rörig lägenhet. Vill du svinga en bägare med mig kan detta nog ske först på annandagen. Men då jäklar. Då ska här tas igen.
Nu är det avgjort. I år avskaffar jag juldagen och ägnar mig i stället helhjärtat åt bananlådepanik i rörig lägenhet. Vill du svinga en bägare med mig kan detta nog ske först på annandagen. Men då jäklar. Då ska här tas igen.
Familjevagnrådgivning
Om du har nära och tät kontakt med högre makter så får du gärna blanda in dem och vara mig behjälplig nu. Som tack får du vid ett senare tillfälle komma och besöka mig i min nyrenoverade etta i Hammarbyhöjden. Kyl och frys i borstat stål, spis med häll, genomgående parkett, klinkers och kakel i badrummet - och ett stort aber; Jag är nummer sex i kön på fyra lägenheter. Vad jag kunde se var ingen av de andra varken arbetslös eller av socialfallskaraktär, så loppet är nog mer eller mindre kört. Men, men. Först i morgon vet jag helt säkert att jag har gått miste om det ultimata boendet. Buhuuh.
Trots pågående lägenhetspsykos hade jag en riktigt trevlig fredag och lördag i Stockholm. Shopping, The Office-maraton, slappande och inte så värst mycket mer stod på agendan. Igår styrde jag och brors flickvän kosan mot Örebro och försökte oss på att uppnå berusning medelst glögg. Det gick så där, men var synnerligen trevligt ändå. Tågresan dit fick vi tillbringa i olika vagnar. Hon i tyst vagn. Rena drömmen. Jag i familjevagnen. Väldigt långt från allt vad drömmar heter. Ett mer effektivt preventivmedel har jag väl aldrig skådat. Delade ett bord med en familj, i vilken modern framkallade kräkliknande känslor hos mig. En inre skratthärdsmälta orsakade hon också när hon diskuterade julklappar med den något mindre vidriga mannen. Mormor skulle få en kalender med bilder på de två barnen, tyckte han. Mjo, but we don't have any nice pictures of her, sa mamman, helt utan att röra en min. (Tilläggas bör att resten av konversationen hölls på svenska.) Inte heller mannen reagerade på att vidriga mamman körde en manöver som vanligtvis mest hör hemma i dåliga svenska komedier. They go to dagis, för fan!
Trots pågående lägenhetspsykos hade jag en riktigt trevlig fredag och lördag i Stockholm. Shopping, The Office-maraton, slappande och inte så värst mycket mer stod på agendan. Igår styrde jag och brors flickvän kosan mot Örebro och försökte oss på att uppnå berusning medelst glögg. Det gick så där, men var synnerligen trevligt ändå. Tågresan dit fick vi tillbringa i olika vagnar. Hon i tyst vagn. Rena drömmen. Jag i familjevagnen. Väldigt långt från allt vad drömmar heter. Ett mer effektivt preventivmedel har jag väl aldrig skådat. Delade ett bord med en familj, i vilken modern framkallade kräkliknande känslor hos mig. En inre skratthärdsmälta orsakade hon också när hon diskuterade julklappar med den något mindre vidriga mannen. Mormor skulle få en kalender med bilder på de två barnen, tyckte han. Mjo, but we don't have any nice pictures of her, sa mamman, helt utan att röra en min. (Tilläggas bör att resten av konversationen hölls på svenska.) Inte heller mannen reagerade på att vidriga mamman körde en manöver som vanligtvis mest hör hemma i dåliga svenska komedier. They go to dagis, för fan!
En skopa ovett i preventivt syfte
Ps. Jag vägrar givetvis ge någon som helst uppmärksamhet åt någon som tänker insinuera att den där Catia inte kan ha läst bloggen speciellt noga om hon nu inte visste att jag är på väg att flytta. Hon är nog bara glömsk, stackarn.
15 nanoseconds of fame
Hej,
kan du ringa mig? Har en förfrågan till dig.
Catia Hultquist, Expressen.se
kan du ringa mig? Har en förfrågan till dig.
Catia Hultquist, Expressen.se
******
Följande rader fann jag i min kommentarsektion på bloggen när jag utmattad kom hem efter en påfrestande arbetsdag. Jäsiken! Min lägenhetspsykos var plötsligt som bortblåst och allt jag kunde tänka var Stora journalistpriset, Pulitzer prize och dylika blygsamma småvisioner. Nu hade det hänt! Jag var upptäckt! Mina 15 minutes of fame var inom räckhåll - bara att sträcka ut handen och sno åt mig dem när jag så behagade. Trevligt.
Jag ringde upp damen i fråga och fick veta att tanken var att jag möjligen skulle kunna bli Expressens örebrobloggerska. De behövde en tjej, och vem kunde väl vara bättre lämpad än jag? Det ska jag tala om för dig. Bättre lämpad är nog någon som faktiskt ämnar bo kvar i stan. Inget journalistpris än på ett tag, således. Nåja. 15 nanoseconds of fame är inte så illa pinkat det heller.
Följande rader fann jag i min kommentarsektion på bloggen när jag utmattad kom hem efter en påfrestande arbetsdag. Jäsiken! Min lägenhetspsykos var plötsligt som bortblåst och allt jag kunde tänka var Stora journalistpriset, Pulitzer prize och dylika blygsamma småvisioner. Nu hade det hänt! Jag var upptäckt! Mina 15 minutes of fame var inom räckhåll - bara att sträcka ut handen och sno åt mig dem när jag så behagade. Trevligt.
Jag ringde upp damen i fråga och fick veta att tanken var att jag möjligen skulle kunna bli Expressens örebrobloggerska. De behövde en tjej, och vem kunde väl vara bättre lämpad än jag? Det ska jag tala om för dig. Bättre lämpad är nog någon som faktiskt ämnar bo kvar i stan. Inget journalistpris än på ett tag, således. Nåja. 15 nanoseconds of fame är inte så illa pinkat det heller.
Nervous breakdown
10 spekulanter på visningen, 3-4 likadana lägenheter att förmedla. En nervös och kollrig MysticQ som grubblar över hur man ger ett så pålitligt och stabilt intryck som möjligt utan att överdriva. Hjälp. Hjälp!
Och just ja. Får jag den måste jag styra av den där andrahandsettan lite snyggt. Ett telefonsamtal som jag inte riktigt kommer njuta av, men va faen, olagligt är det ju inte. Bara taskigt.
Och just ja. Får jag den måste jag styra av den där andrahandsettan lite snyggt. Ett telefonsamtal som jag inte riktigt kommer njuta av, men va faen, olagligt är det ju inte. Bara taskigt.
Will you still sneer when death is near and say they may as well worship the sun?
...och mitt i alltihopa går jag och får en visning på en nyrenoverad förstahandsetta i Johanneshov på fredag. Gode Gud. Gode gode Gud!
(Will you still sneer when death is near and say they may as well worship the sun? Nej. Jag blir religiös på rot i stället. Första hand. Gimme gimme gimme.)
(Will you still sneer when death is near and say they may as well worship the sun? Nej. Jag blir religiös på rot i stället. Första hand. Gimme gimme gimme.)
Gott nytt år på dig själv du
Så få dagar kvar att jobba nu att det går att räkna dem på båda händernas fingrar (och, ok då, med viss assistans av ena fotens tår.) Jag funderar oroväckande lite på det nya jobbet och vad det kan innebära. Troligen lika bra det. Ju senare jag stressar upp och inkompetensförklarar mig själv, desto bättre.
Juldagen ser det ut som att jag avskaffar helt i år. Den får nog vigas åt uppackning av tallrikar och dylika bestyr. Jag känner mig läskigt mätt på timslångt köande till värdelösa krogar i bonniga hålor. Förra årets köld- och trängselpärs i Fagersta har jag fortfarande i mycket färskt minne.
Återstår gör nyår, dock. Vad göra av denna gudsförgätna afton? I gammal god ordning har jag inga förslag att överväga, och om möjligt ännu färre idéer om vad jag skulle vilja göra. Jag tror att jag helt tappade illusionen om ett magiskt nyår en gång för alla 2004. Rio. Copacabana. Två miljoner pers i vita kläder. God mat. Bubblande rusdrycker. Sol i sinne. Ett nyår för alltid i minne. Och - icke att förglömma - magsjuka. Gott nytt år?! Ja, på toa.
Juldagen ser det ut som att jag avskaffar helt i år. Den får nog vigas åt uppackning av tallrikar och dylika bestyr. Jag känner mig läskigt mätt på timslångt köande till värdelösa krogar i bonniga hålor. Förra årets köld- och trängselpärs i Fagersta har jag fortfarande i mycket färskt minne.
Återstår gör nyår, dock. Vad göra av denna gudsförgätna afton? I gammal god ordning har jag inga förslag att överväga, och om möjligt ännu färre idéer om vad jag skulle vilja göra. Jag tror att jag helt tappade illusionen om ett magiskt nyår en gång för alla 2004. Rio. Copacabana. Två miljoner pers i vita kläder. God mat. Bubblande rusdrycker. Sol i sinne. Ett nyår för alltid i minne. Och - icke att förglömma - magsjuka. Gott nytt år?! Ja, på toa.
Älg - Äg - atomnummer 116
Finns det verkligen lika många fredagar som söndagar på året? Jag tvivlar. Nåväl, jag har haft en riktigt trivsam och vilsam helg, med inslag av både bulimi (ett återkommande tema, som det verkar), vit starkvinsglögg (biter fint), promenad (kände mig nödd och tvungen efter genomsnittligt dagligt intag á 75 lussekatter), sovmorgnar (prova själv att äta nämnda mängd lussekatter och se hur pigg du blir) och sist men inte minst hisnande nya kemiska rön. För er som inte tidigare visste det är älgen ett grundämne. Det fick jag lära mig via ett parti Geni. Jag blev förresten god tvåa. Eller näst sist, som vinnaren uttryckte det hela. Den tursamme jäveln.
Jag är svullen i halsen, halvvarm i kroppen och lite matt i pälsen. Undrar sa flundran om det blir något vettigt av det hela eller om jag bara - som vanligt - kommer få gå omkring och vara lite småsjuk? Mesigt, ju. Jag vill ha sängliggeri, dvd-maraton och gråterskor vid sängen....
...och karensdag.
Kanske inte, förresten. Jag borde spara. Allt är dyrare i Stockholm. Det har man ju hört. Hör jag det en gång till så brukar jag våld.
Jag är svullen i halsen, halvvarm i kroppen och lite matt i pälsen. Undrar sa flundran om det blir något vettigt av det hela eller om jag bara - som vanligt - kommer få gå omkring och vara lite småsjuk? Mesigt, ju. Jag vill ha sängliggeri, dvd-maraton och gråterskor vid sängen....
...och karensdag.
Kanske inte, förresten. Jag borde spara. Allt är dyrare i Stockholm. Det har man ju hört. Hör jag det en gång till så brukar jag våld.
