Latent Skitsmal

Nyår, alltså. Magisk afton, helt vanlig morgon. Vaknar av ösregn mot rutan och den brutala insikten att jag knappt har någonting man kan definiera som ätbart i kylskåpet. Varför är det så sjukt drygt att gå och handla mat? Jag borde vara vuxen nog. Bli vuxen nog. Lite senare. Till dess får jag kalasa på den där aptitretande skalken jag hittade igår. Jag har för mig att jag har en halv deciliter mjölk också. Buffé!

Ikväll blir det desto mer föda. Jag ska bege mig till Hammarbyhöjden och broder Fakta med babe för att fira in nyår medelst groteska mängder meze, tapas, grekisk sallad, passionsfruktcheesecake, Cordornìu och allt vad det nu var. Knytkalas för 14 personer i en lya på 38 kvm ska i sanning bli ett intressant äventyr. Har ännu inte bestämt mig om det är värt ansträningen att köpa och bära några nya kläder när merparten av dessa människor aldrig sett mig förut - och än mindre skärskådat min garderob. Jag tar nog min bästa mysdress; den gråmelerade med lila revärer. Den funkar alltid - och i synnerhet i trängsel.

Ska kliva förbi Strahlenbergsgatan före nyårsbalunsen och pissa revir också. Den där lägenheten tror jag inte är sann och min förrän jag tagit den helt i mitt våld. Något så bra som händer mig? Näe. Det var nog Lennart Swahn som ringde och nu ligger och fnissar febrilt åt skämtet i bäddhalmen tillsammans med Bosse Hansson. Det slår jag vad om.

Gott nytt på er, vi hörs nästa år!