Ståkkålm
...så kommer då min första bloggning från mitt palats på Kungsholmen - en bloggning som jag ackompanjerar med ohemula mängder Paradis-julklapps-choklad och färskpressad apelsinjuice. Det skär sig riktigt rejält så klart, men vad gör man inte när juicen här är 7 kronor billigare än den på Ekershallen?! Man bälgar i sig. Allt är tydligen inte dyrare i Stockholm.
Efter en riktigt vilsam och skön jul tog jag länsbuss respektive tåg tillbaka till huvudstaden på juldagskvällen. I morse vaknade jag pigg som en påtänd bäver och skuttade snabbt in i duschen och vidare ut på stan. Jojo, utbudet skulle skärskådas och mellandagsrean genomlidas. Det var en pärs av rang ska jag säga. Min sävliga västmanländska läggning med touch av örebroisk halvdödhet gör att jag inte kan hävda mig i trängsel. Vid hemresan, som gick via t-banestationen Fridhemsplan, var det riktigt nära att jag inte kom av. Jag stod inklämd på en yta som motsvarar ungefär 20 tändsticksaskar och hann faktiskt tänka att flyttar de andra inte på sig nu så skiter jag i att gå av. Det kanske blir lugnare längre fram. Guds försorg och medlidande med de menlösa gjorde emellertid att trängseln lättade något...och jag kunde åla ut och iväg mot (givetvis) fel uppgång.
Väl där kom nästa prövning. Buss hem. Att jag kan nyttja buss 1 och 4 för att nå Västerbroplan hade jag lärt mig. Vad jag inte riktigt hade fått grepp om var vilket håll man bör sikta på om man väljer buss 4. Jag behöver väl knappast nämna att jag valde fel och hann komma en bra bit ut på Östermalm innan jag försynt fick trycka på stoppknappen och med generad uppsyn byta buss. Det gläder mig emellertid att jag upptäckte mitt misstag redan efter 15 minuter. Hade jag åkt i 16 hade jag nått ändstationen. Sånt är för losers och bönder. Tjipp.
Efter en riktigt vilsam och skön jul tog jag länsbuss respektive tåg tillbaka till huvudstaden på juldagskvällen. I morse vaknade jag pigg som en påtänd bäver och skuttade snabbt in i duschen och vidare ut på stan. Jojo, utbudet skulle skärskådas och mellandagsrean genomlidas. Det var en pärs av rang ska jag säga. Min sävliga västmanländska läggning med touch av örebroisk halvdödhet gör att jag inte kan hävda mig i trängsel. Vid hemresan, som gick via t-banestationen Fridhemsplan, var det riktigt nära att jag inte kom av. Jag stod inklämd på en yta som motsvarar ungefär 20 tändsticksaskar och hann faktiskt tänka att flyttar de andra inte på sig nu så skiter jag i att gå av. Det kanske blir lugnare längre fram. Guds försorg och medlidande med de menlösa gjorde emellertid att trängseln lättade något...och jag kunde åla ut och iväg mot (givetvis) fel uppgång.
Väl där kom nästa prövning. Buss hem. Att jag kan nyttja buss 1 och 4 för att nå Västerbroplan hade jag lärt mig. Vad jag inte riktigt hade fått grepp om var vilket håll man bör sikta på om man väljer buss 4. Jag behöver väl knappast nämna att jag valde fel och hann komma en bra bit ut på Östermalm innan jag försynt fick trycka på stoppknappen och med generad uppsyn byta buss. Det gläder mig emellertid att jag upptäckte mitt misstag redan efter 15 minuter. Hade jag åkt i 16 hade jag nått ändstationen. Sånt är för losers och bönder. Tjipp.
Kommentarer
Trackback
