Latent Skitsmal

Otroligt omysigt hemma just nu. Flyttkartonger prick överallt, inga gardiner, knappt något porslin och en flyttbil som går först på fredag. Det betyder att jag kommer att få leva hela veckan i total misär. Stackars, stackars mig. Lite tacksam är jag dock förstås över att mamma kom och hjälpte mig. Utan henne hade jag nog legat i fosterställning i vardagsrummet nu och förfasat mig över allt som måste göras. Det är alltid mer konstruktivt att tycka synd om sig själv än att skrida till handling, nämligen.

Jag har inte bara ägnat mig på kartonger i helgen. Ack nej. 23 av helgens timmar tillbringade jag på något så förskräckligt som en finlandsbåt. Eftersom ModerQueen var med var alkoholintaget tämligen lågt - och chocken inför andras fylla tämligen hög. Vad fullkomligt vidriga folk blir så fort de har stadig tillgång till vattniga gin&tonics och hyttljummen Koff! Kändes inte som att jag var på någon flytande Mensa-kongress direkt. Bussanslutningen hem ska vi inte ens tala om. De sex timmarna i stekhet minibuss i Togo var rena rekreationsresan jämfört med vad jag där upplevde, såg och hörde. Fy faaaaan vad full jag äääääääääär.