Rabiesvarning
...så ska man hänge sig åt en helg i skejtpunkens tecken, minsann. I morgon bitti kl 07:07 bär det av med tåg mot Göteborg och spektaklet West Coast Riot. Många gamla punklegender spelar där på en och samma dag och jag gläder mig storligen åt både det och att jag får med mig kollegan Hanna. Hon är en riktig ärtans pärtans pudelpudding! Får vi tråkigt ihop så är något lurt och det rejält.
På fredag vaknar jag upp hos en avlägsen bekant och tar sedan återigen tåget; denna gång mot Skinnskatteberg. Kvartalshöjdaren permanent av mamma väntar, liksom ett besök i Fagersta på lördagen. No Fun At All lirar på Gröne Mannen och mer än en person skulle bli förvånad om jag inte hedrade det arrangemanget med min närvaro. Förfest med grillning blir det hos en annan pudelpudding - nämligen Mari.
Vilken helg det ser ut att bli! Jag är så peppad nu att jag i det närmaste tuggar fradga. Om tolv timmar sätter det fart. Jää.
På fredag vaknar jag upp hos en avlägsen bekant och tar sedan återigen tåget; denna gång mot Skinnskatteberg. Kvartalshöjdaren permanent av mamma väntar, liksom ett besök i Fagersta på lördagen. No Fun At All lirar på Gröne Mannen och mer än en person skulle bli förvånad om jag inte hedrade det arrangemanget med min närvaro. Förfest med grillning blir det hos en annan pudelpudding - nämligen Mari.
Vilken helg det ser ut att bli! Jag är så peppad nu att jag i det närmaste tuggar fradga. Om tolv timmar sätter det fart. Jää.
Ahaaaaaa
Junimorgon goes Juninatt
Eftersom skitsmal i allra högsta grad fortfarande är ett latent tillstånd hos mig dristade jag mig till att ta en promenad före frukost i morse. Släntrade ut strax efter nio tillsammans med broder Fakta och använde Tantosidan av Årstaviken som promenadstråk. Efter cirka 25 minuters promenad och strax före reggaecaféet blir vi stannade av en åldersstigen man; God morgon! Har ni tid en halv minut? Första impulsen blev förstås att powerwalka vidare och inte låta förbränningen stoppas av denna troligtvis senildemente man. Vi tryckte emellertid båda undan denna impuls och stannade fint för att höra vad han hade att förtälja. Han fortsatte: Jag promenerar och joggar här varje morgon. Jag heter XX och bor på Blomsterfonden på Ringvägen. Jag är född 1920 - 87 år - och jag är medlem i Harry Martinsson-sällskapet. Nu tänker jag recitera dikten Juninatt för er. Oj, sa vi. Ja, det får du gärna göra.
Och oj - som han reciterade!
"Nu går solen knappast ned
bländar bara med sitt sken
skymningsbård blir gryningstimme
varken tidig eller sen
Insjön håller kvällen ljus
Glidande på vattenspegeln
Eller vacklande på vågor
Som långt innan de har mörknat
Spegla morgonsolens lågor
Juninatt blir aldrig av
Liknar mest en daggig dag
Slöjlikt lyfter sig dess skymning
Och bärs bort på ljusa hav"
Inramningen Årstaviken gav och entusiasmen som åldringen uppvisade blev rätt mycket för oss. Fånflinande tackade vi för föreställningen, tog i hand och gick därifrån med den goda föresatsen att vi aldrig mer ska följa impulsen att gå vidare om någon påkallar uppmärksamhet. Det mesta blir så mycket mer intressant om man stannar upp ett slag. Givna undantag: 3-försäljare, religiösa fanatiker och Citibank. Helt från vettet har vi inte blivit. Än.
Only the lonely
God fortsättning ska man väl skriva, kanske. En god början har åtminstone jag haft. Helgen har nämligen uteslutande gått i karaktärsdanande färger. Jag har ägnat mig åt personlig utveckling på högsta nivå. Det du! Det hela började i torsdags, då jag hade bestämt träff med Lindah på Medis klockan 20:15. Klockan 20:00, när jag var i full färd med att ta mig till tbanan, ringde Lindah och meddelade att hon skulle bli försenad. Hm, tänkte jag. Gå hem igen och vänta? Njae. Jobbigt. Trist. Hm. Åka till Medis och sätta mig på Snaps och vänta? Jobbigt. Trist. Hm. Men - bra träning! Så, så fick det bli. Smög in på uteserveringen i klänning och röda läppar och kände mig som en desperat trebarnsmorsa med siktet inställt på potentiell plastfarsa. Tillbringade sedan cirka 45 minuter mol allena och blev efterhand mer bekväm. Vågade till och med titta runt på min omgivning vid ett flertal tillfällen. Återigen; bra träning.
Vaknade dagen efter upp på självaste afton och insåg att mina utsikter till en Pripps Blå-midsommar i stort sett var obefintliga. De jag i vanliga fall brukar gilla att umgås med var alla bortresta och brorsan jobbade eftermiddag. Vad göra? Följa upp succén från gårdagen och boka biljett till smygpremiären av Sex and the city, förstås! Notera singularis i ordet biljett. Jag tog mig i väg helt ensam på bio - något som länge varit min stora skräck. Kan något kännas mer tragiskt? Klockan 15:20 satte jag mig i biosalongen och avnjöt 2:25 lång tjejsmörja...och det kändes inte ens särskilt jobbigt. Inte tragiskt heller. Jag är botad! Mina karaktär är danad!
Nåväl. Vid halv nio-snåret var ensamkavalkaden över och brorsan dök över för lite sillande, dillande och fotbolls EM-ande. Det var trivsamt. God fortsättning!
Vaknade dagen efter upp på självaste afton och insåg att mina utsikter till en Pripps Blå-midsommar i stort sett var obefintliga. De jag i vanliga fall brukar gilla att umgås med var alla bortresta och brorsan jobbade eftermiddag. Vad göra? Följa upp succén från gårdagen och boka biljett till smygpremiären av Sex and the city, förstås! Notera singularis i ordet biljett. Jag tog mig i väg helt ensam på bio - något som länge varit min stora skräck. Kan något kännas mer tragiskt? Klockan 15:20 satte jag mig i biosalongen och avnjöt 2:25 lång tjejsmörja...och det kändes inte ens särskilt jobbigt. Inte tragiskt heller. Jag är botad! Mina karaktär är danad!
Nåväl. Vid halv nio-snåret var ensamkavalkaden över och brorsan dök över för lite sillande, dillande och fotbolls EM-ande. Det var trivsamt. God fortsättning!
(Färskpotäterna stod på spisen och gräddfilen i kylen. Jojo.)
Vredesmod
Jag har sett halvapor kommentera mer i bloggar än vad ni gör...
...era helapor.
...era helapor.
Lallerstedtsterror
Håhåjaja. Alla ni som ägnat all er tid åt att tycka synd om mig de senaste dagarna gjorde sannerligen helt rätt i detta. Den påtvingade gemensamma trivselaktiviteten var nämligen helt horribel - ja, ett av de värsta straff jag någonsin utsatts för. Jag funderar på att kontakta mitt fackförbund och gå vidare i ärendet. Mina mänskliga rättigheter stod på spel och jag kände mig djupt utsatt och kränkt. Såret jag bär i själen är djupt och kommer inte att läka inom någon överskådlig framtid. Hur kunde de? HUR?
Ja! Hur kunde de bara tvinga mig att...
...äta varmrätt och dessert på Gondolen? Ack! Smärta! Oh, smärta.
Ja! Hur kunde de bara tvinga mig att...
...äta varmrätt och dessert på Gondolen? Ack! Smärta! Oh, smärta.
Att tampas med sluttamp
Men åh. Det är två dagar kvar att arbeta innan sommarlovet och ändå känns det helt tröstlöst. Mycket irriterande känsla att ha huvudet på sommarlov och kroppen på arbetsplatsen. Försökte snika åt mig en välförtjänt kompdag på onsdag men där gick jag bet. Gemensam trivselaktivitet på eftermiddagen och alla ska delta. Gagaga. Vore man mån om min trivsel just nu skulle man befria mig. Höhö. Stackars mig, va? Va?
Helgen som gick var av trevligt slag. Hela lördagen gick åt till Where the action is och de aktiviteter som till detta spektakel hör. Arrangemanget var njutbart men möjligen något underdimensionerat. Tar man in 20 000 personer kanske man också ska ha utskänknings- och utfodringsmöjligheter för fler än 8 personer i taget. Jag tycker hur som helst att det verkar lämpligt. De luspudlarna beslagtog mitt paraply i entrén också. Vad är det för ett sätt? Jag har för mig att det kostade minst 29 spänn. Oh smärta.
Helgen som gick var av trevligt slag. Hela lördagen gick åt till Where the action is och de aktiviteter som till detta spektakel hör. Arrangemanget var njutbart men möjligen något underdimensionerat. Tar man in 20 000 personer kanske man också ska ha utskänknings- och utfodringsmöjligheter för fler än 8 personer i taget. Jag tycker hur som helst att det verkar lämpligt. De luspudlarna beslagtog mitt paraply i entrén också. Vad är det för ett sätt? Jag har för mig att det kostade minst 29 spänn. Oh smärta.
Plakat
Hujedamig vad många järn jag har haft i den berömda elden den senaste tiden. De allra flesta strikt jobbrelaterade, men också några synnerligen privata. Om vi ska ta det hela kronologiskt bör vi börja med Gotlandsresan - ett tredagarsspektakel tillsammans med skolans niondeklassare. Vi bodde i fashionabla lägenheter i Kneippbyn och ägnade oss åt allsköns svennebananigheter; Lummelundagrottorna, raukar, Fårö, korvgrillning, rövkrok. Ni vet dealen.
Nåväl. Hem kom därifrån jag förrförra lördagen, trött men någotsånär i ett stycke. Avnjöt en arbetsvecka och sedan var det dags för besök i hembygden. Två timmars vansinnesfärd med Karin i en VW Fox och sedan var jag på hemmaplan. Fick sällskap av drivor av FagerstaPosten och god mat och kunde sedan somna gott redan vid 21:30. Njutbart. Dagen därpå bar det av till Fagersta för ett besök på Green Man. Witchcraft stod på agendan och jag skulle ljuga mig blå om jag påstod att det var ett välbesökt arrangemang. Men bra lät det och dryckerna smakade som de skulle.
Därefter en jobbmåndag och sedan dags för ännu ett skolresespektakel - denna gång tillsammans med klass 8. Vi for tillsammans till Vaxholm och avverkade någon timmes Fångarna på Kastellet. Efter detta inkvarterades vi på en camping och njöt tillsammans av grillade kycklingkorvar (muslimer i bagaget!), minigolf och ett och annat iskallt bad. Inte så pjåkigt, men vid det här laget började jag bli rejält trött på att ägna all min fritid åt att räkna elever och vråla lägg aaaaaav! Det finns så mycket annat som är trevligare att göra. Ju.
Överlevde även denna pärs och kunde återgå till normalt förvärvsarbete på torsdagen. Denna dag avrundades med niornas lunch. Några finfina tal hölls och den vanligtvis så cyniska jag satt faktiskt periodvis med tårar i ögonvrån. Det kommer bli ganska tråkigt att vinka av de där små gynnarna på onsdag.
Igår tog jag pendeln till Rättspsyk i Huddinge med picnickorgen i högsta hugg. Okonventionellt val av plats tänker den uppmärksamme läsaren kanske, men det är helt sanningsenligt. Broder Mikael passade nämligen på att ta sin mentalskötarexamen och vad vore jag väl för en syster (och Helen för en flickvän) om vi inte uppvaktade honom med stil och finess? En finfin dag, sanna mina ord. Finfin.
Nåväl. Hem kom därifrån jag förrförra lördagen, trött men någotsånär i ett stycke. Avnjöt en arbetsvecka och sedan var det dags för besök i hembygden. Två timmars vansinnesfärd med Karin i en VW Fox och sedan var jag på hemmaplan. Fick sällskap av drivor av FagerstaPosten och god mat och kunde sedan somna gott redan vid 21:30. Njutbart. Dagen därpå bar det av till Fagersta för ett besök på Green Man. Witchcraft stod på agendan och jag skulle ljuga mig blå om jag påstod att det var ett välbesökt arrangemang. Men bra lät det och dryckerna smakade som de skulle.
Därefter en jobbmåndag och sedan dags för ännu ett skolresespektakel - denna gång tillsammans med klass 8. Vi for tillsammans till Vaxholm och avverkade någon timmes Fångarna på Kastellet. Efter detta inkvarterades vi på en camping och njöt tillsammans av grillade kycklingkorvar (muslimer i bagaget!), minigolf och ett och annat iskallt bad. Inte så pjåkigt, men vid det här laget började jag bli rejält trött på att ägna all min fritid åt att räkna elever och vråla lägg aaaaaav! Det finns så mycket annat som är trevligare att göra. Ju.
Överlevde även denna pärs och kunde återgå till normalt förvärvsarbete på torsdagen. Denna dag avrundades med niornas lunch. Några finfina tal hölls och den vanligtvis så cyniska jag satt faktiskt periodvis med tårar i ögonvrån. Det kommer bli ganska tråkigt att vinka av de där små gynnarna på onsdag.
Igår tog jag pendeln till Rättspsyk i Huddinge med picnickorgen i högsta hugg. Okonventionellt val av plats tänker den uppmärksamme läsaren kanske, men det är helt sanningsenligt. Broder Mikael passade nämligen på att ta sin mentalskötarexamen och vad vore jag väl för en syster (och Helen för en flickvän) om vi inte uppvaktade honom med stil och finess? En finfin dag, sanna mina ord. Finfin.
