Latent Skitsmal

God fortsättning ska man väl skriva, kanske. En god början har åtminstone jag haft. Helgen har nämligen uteslutande gått i karaktärsdanande färger. Jag har ägnat mig åt personlig utveckling på högsta nivå. Det du! Det hela började i torsdags, då jag hade bestämt träff med Lindah på Medis klockan 20:15. Klockan 20:00, när jag var i full färd med att ta mig till tbanan, ringde Lindah och meddelade att hon skulle bli försenad. Hm, tänkte jag. Gå hem igen och vänta? Njae. Jobbigt. Trist. Hm. Åka till Medis och sätta mig på Snaps och vänta? Jobbigt. Trist. Hm. Men - bra träning! Så, så fick det bli. Smög in på uteserveringen i klänning och röda läppar och kände mig som en desperat trebarnsmorsa med siktet inställt på potentiell plastfarsa. Tillbringade sedan cirka 45 minuter mol allena och blev efterhand mer bekväm. Vågade till och med titta runt på min omgivning vid ett flertal tillfällen. Återigen; bra träning.

Vaknade dagen efter upp på självaste afton och insåg att mina utsikter till en Pripps Blå-midsommar i stort sett var obefintliga. De jag i vanliga fall brukar gilla att umgås med var alla bortresta och brorsan jobbade eftermiddag. Vad göra? Följa upp succén från gårdagen och boka biljett till smygpremiären av Sex and the city, förstås! Notera singularis i ordet biljett. Jag tog mig i väg helt ensam på bio - något som länge varit min stora skräck. Kan något kännas mer tragiskt? Klockan 15:20 satte jag mig i biosalongen och avnjöt 2:25 lång tjejsmörja...och det kändes inte ens särskilt jobbigt. Inte tragiskt heller. Jag är botad! Mina karaktär är danad!

Nåväl. Vid halv nio-snåret var ensamkavalkaden över och brorsan dök över för lite sillande, dillande och fotbolls EM-ande. Det var trivsamt. God fortsättning!