I Fagersta får du livstid
Jojo. Så var man på banan igen. Efter en förkylning som hållt i sig mer eller mindre sedan juldagen (jävla förbannade skit-Green Man. Ska aldrig mer gå dit, än mindre köa i två timmar för att komma in där. I Fagersta får du livstidsförkylning) - var det en ganska förnämlig känsla att glida in på gymmet och köra lite bröst, triceps och mage. Måndag på nJoy innebar som vanligt svinmycket folk, men jag var go och glader ändå. Inte så värst mycket svagare heller. Månadslånga uppehåll kanske är det nya fitnesstricket, vad vet jag?
Ingen MysticQueen i vassen i sommar således. Med en god portion tur och lite skicklighet får jag in en tjyst deff i april också. Mitt arbetslag har nämligen beviljats ett stipendium á 126000 - att användas till en Togoresa. Lite mer deg från andra håll och ett par, tre kolibakterier i Västafrika och jag blir snyggast vid Alnängsbadet. Jag lovar.
Ingen MysticQueen i vassen i sommar således. Med en god portion tur och lite skicklighet får jag in en tjyst deff i april också. Mitt arbetslag har nämligen beviljats ett stipendium á 126000 - att användas till en Togoresa. Lite mer deg från andra håll och ett par, tre kolibakterier i Västafrika och jag blir snyggast vid Alnängsbadet. Jag lovar.
Sunday bloody Sunday
Snuskigt hur fort en helg kan gå. Jag blir fanimig lika förvånad varenda gång. Nåväl, en kort redogörelse för mina förehavanden i helgen kanske kan vara på sin plats:
Fredag - shopping på stan efter jobbet, storstädning, storrenovering av mig, starkcider och bärdrinkar och tjola hopp tjolahej ett roligt besök på Satin. Releaseparty för det eminenta bandet Deadman. Mycket roligt om än en smula klaustrofobiskt. Det var fler än jag som hade kommit på att de ville kroga. Märkligt.
Lördag - aj aj aj som fan i huvudet. Alvedon, litervis med vatten och en stärkande dusch senare ett besök på stan. Träff med Loulou och Ohlala, inköp av födelsedagspresent samt en pastalunch på Rosalies Deli. Därefter tupplur, tillfixning och 25-årskalas. Klimakteriet smyger sig på, och vid midnatt var jag så trött att jag fick göra mig själv till åtlöje och meddela min avfärd.
Söndag - inte lika mycket aj som fan i huvudet. Dusch, mat, tupplur, filmen Repmånad. Kraftig söndagsångest. Pliktskyldigt skittråkigt bloggande.
Fredag - shopping på stan efter jobbet, storstädning, storrenovering av mig, starkcider och bärdrinkar och tjola hopp tjolahej ett roligt besök på Satin. Releaseparty för det eminenta bandet Deadman. Mycket roligt om än en smula klaustrofobiskt. Det var fler än jag som hade kommit på att de ville kroga. Märkligt.
Lördag - aj aj aj som fan i huvudet. Alvedon, litervis med vatten och en stärkande dusch senare ett besök på stan. Träff med Loulou och Ohlala, inköp av födelsedagspresent samt en pastalunch på Rosalies Deli. Därefter tupplur, tillfixning och 25-årskalas. Klimakteriet smyger sig på, och vid midnatt var jag så trött att jag fick göra mig själv till åtlöje och meddela min avfärd.
Söndag - inte lika mycket aj som fan i huvudet. Dusch, mat, tupplur, filmen Repmånad. Kraftig söndagsångest. Pliktskyldigt skittråkigt bloggande.
Freitag Macht Frei
Botten upp.
Svarta ögonblick
Plötsligt infaller de. Ögonblicken man i hela sitt liv fruktat och inte för sitt liv trott sig någonsin behöva uppleva.
Plötsligt infaller tre sådana ögonblick på en dag. Ögonblicken man i hela sitt liv fruktat och inte för sitt liv trott sig någonsin behöva uppleva.
Ögonblick #1 - Man säger till sin klass (under förutsättning förstås att man tidigare i livet genomgått det svartaste av ögonblick; Grundskollärarexamen): "Nu får ni faktiskt vara tysta, om inte för er egen skull så för min, jag har faktiskt ont i huvudet". Herregud.
Ögonblick #2 - Man läser på www.nastappa.nu (bara en sådan sak) att en bra huskur mot segdragna förkylningsbesvär är att skölja näsan med koksaltlösning. Och man gör det. Man stoppar faktiskt ned snoken i en skål med ljummet vatten och salt och drar in skiten. Herregud.
Ögonblick #3 - Man hoppar ner i ett badkar i ett mörklagt badrum tillsammans med tända ljus, smäktande musik och romantiskt väldoftande badskum. Ensam. Herregud.
Om ni ursäktar ska jag gå och skjuta mig nu. Hej då.
Plötsligt infaller tre sådana ögonblick på en dag. Ögonblicken man i hela sitt liv fruktat och inte för sitt liv trott sig någonsin behöva uppleva.
Ögonblick #1 - Man säger till sin klass (under förutsättning förstås att man tidigare i livet genomgått det svartaste av ögonblick; Grundskollärarexamen): "Nu får ni faktiskt vara tysta, om inte för er egen skull så för min, jag har faktiskt ont i huvudet". Herregud.
Ögonblick #2 - Man läser på www.nastappa.nu (bara en sådan sak) att en bra huskur mot segdragna förkylningsbesvär är att skölja näsan med koksaltlösning. Och man gör det. Man stoppar faktiskt ned snoken i en skål med ljummet vatten och salt och drar in skiten. Herregud.
Ögonblick #3 - Man hoppar ner i ett badkar i ett mörklagt badrum tillsammans med tända ljus, smäktande musik och romantiskt väldoftande badskum. Ensam. Herregud.
Om ni ursäktar ska jag gå och skjuta mig nu. Hej då.
Latent fetto
Självbedrägeri är något av ett honnörsord i Casa de Mystic. Köpte hem en ganska stor påse italienska mandelskorpor igår. Gud så gott och lämpligt att ha till kaffet, tänkte jag. Kaffe dricker jag ju inte så värst ofta och det borde ju per automatik innebära att skorpkonsumtionen blir lika låg. Jag tänkte mig två skorpor per dag som ett lagomt ingångsvärde.
Trodde jag, ja. Har nog aldrig gjort mig så många ärenden till köket som nu. Upptäckte (av en ren slump, jag lovar!) att nämnda skorpor passar exakt lika bra till kall mjölk. Och till vatten. Och till fläderblomssaft. Och som de är. Som de är är de faktiskt till och med löjligt goda. Jag snittar nog på femton skorpor per dag. Kanske tjugo. Mycket lämpligt nu när jag är långförkyld och inte kan träna. Mycket lämpligt.
Trodde jag, ja. Har nog aldrig gjort mig så många ärenden till köket som nu. Upptäckte (av en ren slump, jag lovar!) att nämnda skorpor passar exakt lika bra till kall mjölk. Och till vatten. Och till fläderblomssaft. Och som de är. Som de är är de faktiskt till och med löjligt goda. Jag snittar nog på femton skorpor per dag. Kanske tjugo. Mycket lämpligt nu när jag är långförkyld och inte kan träna. Mycket lämpligt.
Blondes have more fun
Tuesday Night Fever Free
Jo, jag vet. Den där var kass. Värre än kass. Men va fasen, tillåt mig att fira att jag inte längre svettas som en häst eller har frossa som en get. Det enda jag behöver stå ut med just nu är snor i hela hjärnan, slem i halsen och så den vanliga hjärndödheten, då.
Det har varit några intressanta dagar. Upptäckte natten till lördagen att jag - trots flanellpyjamas, femman på elementet och tjockt duntäcke - frös som om jag låg naken på Arktis. Mystiskt. For till apoteket och inhandlade febertermometer på morgonen och väl hemma lamslogs jag av de smått fantastiska siffrorna 39.3. Jag blev fan lite imponerad själv. Ska man inte må som en idiot då? Jag mådde ju bara ganska kass. Pillade i mig två alvedon och vaknade i en sjö av svett. Det var mysigt. Så fortskred både lördagen och söndagen. Frossa - svettas - må som folk en stund - frossa - svettas. En rätt behaglig rytm. Höhö.
Igår var det dags att må ett uns bättre. Jag hade bara 38.4 när jag vaknade. Sjukskrev mig ändå från jobbet och konstaterade med sorg i hjärtat att det som gjorde mest ont var nog ändå lönebortfallet. Sjukt nåt så inåt att det ska kosta över tusenlappen att ligga hemma och flämta och kolla på dvd. Framåt kvällen fick jag sällskap av brorsan framför tv-apparaten och jag började långsamt återvända till civiliserat mående. I morse hade jag ingen feber alls men stannade hemma i rent kureringssyfte. Synd om kollegan förstås att behöva vara ensam om att vakta kidsen - men jag ville försäkra mig om att jag inte skulle få någon feberflashback.
Om detta undrade ni nog inte alls. Men! Jag kan ju inte vara rolig jämt.
Det har varit några intressanta dagar. Upptäckte natten till lördagen att jag - trots flanellpyjamas, femman på elementet och tjockt duntäcke - frös som om jag låg naken på Arktis. Mystiskt. For till apoteket och inhandlade febertermometer på morgonen och väl hemma lamslogs jag av de smått fantastiska siffrorna 39.3. Jag blev fan lite imponerad själv. Ska man inte må som en idiot då? Jag mådde ju bara ganska kass. Pillade i mig två alvedon och vaknade i en sjö av svett. Det var mysigt. Så fortskred både lördagen och söndagen. Frossa - svettas - må som folk en stund - frossa - svettas. En rätt behaglig rytm. Höhö.
Igår var det dags att må ett uns bättre. Jag hade bara 38.4 när jag vaknade. Sjukskrev mig ändå från jobbet och konstaterade med sorg i hjärtat att det som gjorde mest ont var nog ändå lönebortfallet. Sjukt nåt så inåt att det ska kosta över tusenlappen att ligga hemma och flämta och kolla på dvd. Framåt kvällen fick jag sällskap av brorsan framför tv-apparaten och jag började långsamt återvända till civiliserat mående. I morse hade jag ingen feber alls men stannade hemma i rent kureringssyfte. Synd om kollegan förstås att behöva vara ensam om att vakta kidsen - men jag ville försäkra mig om att jag inte skulle få någon feberflashback.
Om detta undrade ni nog inte alls. Men! Jag kan ju inte vara rolig jämt.
39 graders feber
Stackars, stackars, stackars mig.
Svar på tal
vad är kretiner ja vill inte ligga ute med text på din beskrivning ja skäms snälla kan du inte ta bort det lite påverkad blev du iallafall
Ja, där fick jag så jag teg. Fult av mig att lägga ut hans mejl på min SD-pres. Fy mig. Fy mig!
Ja, där fick jag så jag teg. Fult av mig att lägga ut hans mejl på min SD-pres. Fy mig. Fy mig!
Intelligent liv på Spray Date?
Ur dagens digra skörd:
hej man kanske blir rädd för dig du verkar snygg självsäker å dominant man kanske inte får säga till om något tror knappast att du har varit nunna i 4år vem skulle tacka nej till dej kanske inte ha ett förhållande med men däremot det att andra du är nog för bra för mig du har nog en personlighet som är tvärtom min-tillbakadragen-osocia
l-inte alltför snygg ibland vill man ha nån som är annorlunda mot mig själv jag menar att du är säkert en väldans bra tjej som gillar fart å fläkt tyvärr inte min typ men skulle säkert bli tänd på dig hat bra
Intelligent liv? Njae.
Skulle nog hellre leva i ett lesbiskt förhållande med Ann-Britt Grünewald, faktiskt.
hej man kanske blir rädd för dig du verkar snygg självsäker å dominant man kanske inte får säga till om något tror knappast att du har varit nunna i 4år vem skulle tacka nej till dej kanske inte ha ett förhållande med men däremot det att andra du är nog för bra för mig du har nog en personlighet som är tvärtom min-tillbakadragen-osocia
l-inte alltför snygg ibland vill man ha nån som är annorlunda mot mig själv jag menar att du är säkert en väldans bra tjej som gillar fart å fläkt tyvärr inte min typ men skulle säkert bli tänd på dig hat bra
Intelligent liv? Njae.
Skulle nog hellre leva i ett lesbiskt förhållande med Ann-Britt Grünewald, faktiskt.
Fashionista my arse #2
Som flitig internetkonsument ramlar man då och då in på så kallade modebloggar. Mer eller mindre stilsäkra fashionistas visar stolt upp dagens outfit och skriver i runda slängar tjugofem miljarder inlägg om dagen om väskor från Mulberry, Ebba von Sydows senaste åsiktsnazibulletin, de bästa kapen från Ebay och om hur läcker Nicole Richie är med sina 25 kilo till det klotrunda överdimensionerade huvudet (Ätstörningar? Nej! Hon är bara naturligt smal.) Kardinalfel av mig förresten att inte också nämna hennes klassiska vintage Chanelbrillor. Spyfluga! To die for!
Ätstörningar är förresten inte signifikativt endast för fröken Richie. Var och varannan modebloggare kan också kokettera med en nätt släng av anorexi; Oh! Eftersom jag råkade smaka av middagen måste jag powerwalka runt Östermalm. 40 varv. Underlåter jag att göra det kanske jag inte kommer i mina Seven for all mankind i storlek 25 som jag biddade på igår. Kan de där glosögda dvärgarna Olsen ha 25 ska fanimig jag också ha det.
Vidare är det god etikett att i modebloggar berätta lite om den ångest man bär inom sig. Ingen fashionista utan en rejäl packe nojor och fobier. Lika ofta som man rycker i hutlöst dyra plagg på Mrs H bör man ha en stående tid hos psykologen.
Nåväl. Cyniskt begåvade läsare inser naturligtvis att jag bara är avundsjuk och ogin. Som ett bevis på min goda vilja lägger jag därför ut en bild på dagens outfit. Bildkvaliteten är givetvis av klassiskt värdelöst och standardmässigt modebloggsstuk. Allt för er trogna läsare. Vi ses i Troppan i sommar. Ciao!
Tröja. Halvgammal, men inte vintage, college från Carlings. Alpacka/polyester.
Träningsbraxor, Lindex. Underbar skärning. Mycket fashionabelt Grycksbohäng. Spandex.
Strumpor, Gekås Ullared. 100% Cashmere
Hår i mittbena, puder, mascara, kajal, rouge. Lite Stioxyl på hakan.
Ätstörningar är förresten inte signifikativt endast för fröken Richie. Var och varannan modebloggare kan också kokettera med en nätt släng av anorexi; Oh! Eftersom jag råkade smaka av middagen måste jag powerwalka runt Östermalm. 40 varv. Underlåter jag att göra det kanske jag inte kommer i mina Seven for all mankind i storlek 25 som jag biddade på igår. Kan de där glosögda dvärgarna Olsen ha 25 ska fanimig jag också ha det.
Vidare är det god etikett att i modebloggar berätta lite om den ångest man bär inom sig. Ingen fashionista utan en rejäl packe nojor och fobier. Lika ofta som man rycker i hutlöst dyra plagg på Mrs H bör man ha en stående tid hos psykologen.
Nåväl. Cyniskt begåvade läsare inser naturligtvis att jag bara är avundsjuk och ogin. Som ett bevis på min goda vilja lägger jag därför ut en bild på dagens outfit. Bildkvaliteten är givetvis av klassiskt värdelöst och standardmässigt modebloggsstuk. Allt för er trogna läsare. Vi ses i Troppan i sommar. Ciao!
Tröja. Halvgammal, men inte vintage, college från Carlings. Alpacka/polyester.
Träningsbraxor, Lindex. Underbar skärning. Mycket fashionabelt Grycksbohäng. Spandex.
Strumpor, Gekås Ullared. 100% Cashmere
Hår i mittbena, puder, mascara, kajal, rouge. Lite Stioxyl på hakan.
Pudelpudding
Fult av mig att inte be om ursäkt för min långa frånvaro. Ett av mina nyårslöften borde vara att uppdatera här lite oftare än vart fjärde skottår. Vi får se hur det blir med den saken. Ligg på lite via kommentarfunktionen så kanske jag skärper till mig. Kanske.
Andra januari alltså. Jag känner mig lite tvingad att berätta om mitt storslagna nyårsfirande. Jag vill ju inte undanhålla livsviktig information. Dagen började med - på jullovet - obligatorisk lunch på stan (mycket bra för ekonomin!) och fortsatte med avancerade frisyrprocedurer. Jag fyllde hela mitt blöta huvud med Björk-knorvlar och lät det torka både på naturlig och konstgjord väg. När jag sedan lösgjorde håret såg jag ut som en genomsnittlig pudel. Ganska söt, med andra ord. På med en svart klänning och marsch pannkaka iväg till Gamla gatan och LolloåOlas nyårspartaj. Där hamnade jag, liksom alla de andra tjejerna, genast vid snacksbordet. Känns inte precis som ett mysterium att tjejer som regel är mer fetlagda än killar.
Tolvslaget firade jag på Järntorget. Av detta minns jag föga. Därefter en kort sväng till Mitt andra hem. Helt värdekasst! Sen hem. Down & out.
Andra januari alltså. Jag känner mig lite tvingad att berätta om mitt storslagna nyårsfirande. Jag vill ju inte undanhålla livsviktig information. Dagen började med - på jullovet - obligatorisk lunch på stan (mycket bra för ekonomin!) och fortsatte med avancerade frisyrprocedurer. Jag fyllde hela mitt blöta huvud med Björk-knorvlar och lät det torka både på naturlig och konstgjord väg. När jag sedan lösgjorde håret såg jag ut som en genomsnittlig pudel. Ganska söt, med andra ord. På med en svart klänning och marsch pannkaka iväg till Gamla gatan och LolloåOlas nyårspartaj. Där hamnade jag, liksom alla de andra tjejerna, genast vid snacksbordet. Känns inte precis som ett mysterium att tjejer som regel är mer fetlagda än killar.
Tolvslaget firade jag på Järntorget. Av detta minns jag föga. Därefter en kort sväng till Mitt andra hem. Helt värdekasst! Sen hem. Down & out.
Fröken Alzheimer
Ibland blir jag rädd för mig själv. Hade intagit en förträfflig lunch på Karishma med Mike-the-Fact och spatserade sedan runt på stan på jakt efter badrumsinredning. Har nämligen utvecklat ett plötsligt intresse för hur det ser ut där inne. Det var på tiden. Nåväl, strax efter klockan två gick jag, som av en händelse, förbi Nordea och fick akut magont.
Was ist los?
Pensionshelvetet.
Uppmärksamma läsare känner till att jag redan en gång förnedrats grovt på Nordea - och idag var det dags igen. Fröken Alzheimer hade nämligen bokat rådgivning till kl 14, men alldeles, alldeles förträngt det. Mitt undermedvetna påminde mig emellertid och jag fick vackert stiga in där, ursäkta mig länge och väl och med generad uppsyn erkänna att jag egentligen inte alls visste att jag skulle vara där och att jag inte hade med ett enda papper som jag behövde. Jag måste ge ett väldigt samlat intryck när jag är där. Jag undrar om de kommer ha mig som punkt på nästa personalmöte.
Was ist los?
Pensionshelvetet.
Uppmärksamma läsare känner till att jag redan en gång förnedrats grovt på Nordea - och idag var det dags igen. Fröken Alzheimer hade nämligen bokat rådgivning till kl 14, men alldeles, alldeles förträngt det. Mitt undermedvetna påminde mig emellertid och jag fick vackert stiga in där, ursäkta mig länge och väl och med generad uppsyn erkänna att jag egentligen inte alls visste att jag skulle vara där och att jag inte hade med ett enda papper som jag behövde. Jag måste ge ett väldigt samlat intryck när jag är där. Jag undrar om de kommer ha mig som punkt på nästa personalmöte.
