Tuesday Night Fever Free
Jo, jag vet. Den där var kass. Värre än kass. Men va fasen, tillåt mig att fira att jag inte längre svettas som en häst eller har frossa som en get. Det enda jag behöver stå ut med just nu är snor i hela hjärnan, slem i halsen och så den vanliga hjärndödheten, då.
Det har varit några intressanta dagar. Upptäckte natten till lördagen att jag - trots flanellpyjamas, femman på elementet och tjockt duntäcke - frös som om jag låg naken på Arktis. Mystiskt. For till apoteket och inhandlade febertermometer på morgonen och väl hemma lamslogs jag av de smått fantastiska siffrorna 39.3. Jag blev fan lite imponerad själv. Ska man inte må som en idiot då? Jag mådde ju bara ganska kass. Pillade i mig två alvedon och vaknade i en sjö av svett. Det var mysigt. Så fortskred både lördagen och söndagen. Frossa - svettas - må som folk en stund - frossa - svettas. En rätt behaglig rytm. Höhö.
Igår var det dags att må ett uns bättre. Jag hade bara 38.4 när jag vaknade. Sjukskrev mig ändå från jobbet och konstaterade med sorg i hjärtat att det som gjorde mest ont var nog ändå lönebortfallet. Sjukt nåt så inåt att det ska kosta över tusenlappen att ligga hemma och flämta och kolla på dvd. Framåt kvällen fick jag sällskap av brorsan framför tv-apparaten och jag började långsamt återvända till civiliserat mående. I morse hade jag ingen feber alls men stannade hemma i rent kureringssyfte. Synd om kollegan förstås att behöva vara ensam om att vakta kidsen - men jag ville försäkra mig om att jag inte skulle få någon feberflashback.
Om detta undrade ni nog inte alls. Men! Jag kan ju inte vara rolig jämt.
Det har varit några intressanta dagar. Upptäckte natten till lördagen att jag - trots flanellpyjamas, femman på elementet och tjockt duntäcke - frös som om jag låg naken på Arktis. Mystiskt. For till apoteket och inhandlade febertermometer på morgonen och väl hemma lamslogs jag av de smått fantastiska siffrorna 39.3. Jag blev fan lite imponerad själv. Ska man inte må som en idiot då? Jag mådde ju bara ganska kass. Pillade i mig två alvedon och vaknade i en sjö av svett. Det var mysigt. Så fortskred både lördagen och söndagen. Frossa - svettas - må som folk en stund - frossa - svettas. En rätt behaglig rytm. Höhö.
Igår var det dags att må ett uns bättre. Jag hade bara 38.4 när jag vaknade. Sjukskrev mig ändå från jobbet och konstaterade med sorg i hjärtat att det som gjorde mest ont var nog ändå lönebortfallet. Sjukt nåt så inåt att det ska kosta över tusenlappen att ligga hemma och flämta och kolla på dvd. Framåt kvällen fick jag sällskap av brorsan framför tv-apparaten och jag började långsamt återvända till civiliserat mående. I morse hade jag ingen feber alls men stannade hemma i rent kureringssyfte. Synd om kollegan förstås att behöva vara ensam om att vakta kidsen - men jag ville försäkra mig om att jag inte skulle få någon feberflashback.
Om detta undrade ni nog inte alls. Men! Jag kan ju inte vara rolig jämt.
Kommentarer
Trackback
