Lindrig ågren
Mjo. Man är ju ingen Katrin Zytomierska precis. I samma stund som jag tryckte på publiceraknappen igår genomsköljdes jag av en god portion dåligt samvete. Tänk om någon snäll Linda läser vad jag har skrivit? Tänk om någon snäll Linda tror att hon var ett as på högstadiet? Tänk om någon snäll Linda tror att hon är ett as nu för tiden? Som i en centrifug gick tankarna runt i min lilla valnöt till hjärna, men jag beslöt mig för att skjuta bort dem. Högstadiet är trots allt en väldigt svunnen era. Nu är jag vuxen och skriver väl vad jag vill.
Så händer det. Ett hett mejl på hotmail skvallrar om en nytillkommen kommentar som väntar på godkännande. Iskall våg av ågren när jag ser vilket inlägg det gäller. Permafrost när jag läser den. En snäll Linda från högstadiet som oroar sig för att hon på något sätt förpestat mitt liv. Jäsiken. Skit också. Snabbt författa ärligt menad kommentardementi.
Man är ju ingen Katrin Zytomierska precis.
Så händer det. Ett hett mejl på hotmail skvallrar om en nytillkommen kommentar som väntar på godkännande. Iskall våg av ågren när jag ser vilket inlägg det gäller. Permafrost när jag läser den. En snäll Linda från högstadiet som oroar sig för att hon på något sätt förpestat mitt liv. Jäsiken. Skit också. Snabbt författa ärligt menad kommentardementi.
Man är ju ingen Katrin Zytomierska precis.
Kommentarer
Trackback
