Linda, Linda, du tar och du ger
En fundering som jag har haft ett tag men som jag tackålov inte vädrat på min facebook är som följer; Vad är grejen med namnet Linda? Sedan länge har man ju känt till, både i vetenskapliga och ovetenskapliga sammanhang , att så kallade y-namn är överrepresenterade i brottsstatistiken. Killar vid namn Ronny, Benny och Conny är (eller kanske var!?) helt enkelt mer benägna att snatta ett Daim eller round kicka pudlar än vad killar vid namn Per-Erik, Philip och Bartolomeus är. Oklart varför, men det bör ju i hög grad handla om pärona som ligger bakom, deras sociala ställning och vilka namntrender de anammade då det begav sig.
Nog om detta. Det var inte Sonnys straffregister jag ville fördjupa mig i, utan den för mig så heta potatisen Linda. På det på alla sätt så plågsamma högstadiet var det just Lindor som som var överrepresenterade - fast nu i popularitets- och taskmörtssammanhang. Tror att jag, om jag anstränger mig nåt så inåt, kan komma på en enda Linda som inte förpestade min tillvaro. Kanske två, men då är jag generös i min bedömning. Hur kommer nu detta sig? Hette man Linda var man snygg. Man fick killar. Man vågade gå in i uppehållsrummet redan första dagen i klass 7 (och man blev ej heller stenad med biljardbollar för sitt tilltag) och man var som regel ett riktigt as just mot de tjejer som som jag inte tordes besöka uppehållsrummet förrän någon gång i maj. I nian. Och - och nu kommer vi till det här inläggets pudelkärna - man kom heller ej nödvändigtvis från de undre samhällsskikten. Man var liksom ingen...Lindy.
Hur kommer detta sig? SCB? Ge mig Linda-statistik och det nu!
Disclaimer 1: Nu för tiden känner jag en hel hoper Lindor som är svintrevliga. Men dem glömmer vi nu och vältrar oss i stället i min tonårsångest.
Disclaimer 2: Det fanns faktiskt en Lindy i min klass. Men hon var jättesnäll.
Nog om detta. Det var inte Sonnys straffregister jag ville fördjupa mig i, utan den för mig så heta potatisen Linda. På det på alla sätt så plågsamma högstadiet var det just Lindor som som var överrepresenterade - fast nu i popularitets- och taskmörtssammanhang. Tror att jag, om jag anstränger mig nåt så inåt, kan komma på en enda Linda som inte förpestade min tillvaro. Kanske två, men då är jag generös i min bedömning. Hur kommer nu detta sig? Hette man Linda var man snygg. Man fick killar. Man vågade gå in i uppehållsrummet redan första dagen i klass 7 (och man blev ej heller stenad med biljardbollar för sitt tilltag) och man var som regel ett riktigt as just mot de tjejer som som jag inte tordes besöka uppehållsrummet förrän någon gång i maj. I nian. Och - och nu kommer vi till det här inläggets pudelkärna - man kom heller ej nödvändigtvis från de undre samhällsskikten. Man var liksom ingen...Lindy.
Hur kommer detta sig? SCB? Ge mig Linda-statistik och det nu!
Disclaimer 1: Nu för tiden känner jag en hel hoper Lindor som är svintrevliga. Men dem glömmer vi nu och vältrar oss i stället i min tonårsångest.
Disclaimer 2: Det fanns faktiskt en Lindy i min klass. Men hon var jättesnäll.
Kommentarer
Postat av: Linda
Halloj!
Hoppas inte jag var den där förpestade linda i skolan :-) Om jag var det FÖRLÅT!!! Jag känner många Lindor som var som du... (inklusive jag i hjärtat...livrädd att gå in och se alla titta...men envis nog att försöka). Blev så nyfiken att gå in och läsa din blogg när jag såg den på fejan :-)
Ha det gott!
//Linda
Postat av: MysticQ
Linda!
Du var undantaget som bekräftade Lindaregeln - så sträck på dig!
Hoppas allt är väl med dig! / S
Postat av: Yalle
Jag har länge varit övertygad om att Linda och Sandra är de kvinnliga motsvarigheterna till Y-namnen.
(Jag ber om ursäkt till alla de trevliga Lindor och Sandror jag faktiskt känner.)
Trackback
