PD Dasona
Jamen, hejsvej på er mina vänner så här tre veckor senare! Ni förstod väl att jag låg någonstans i vassen och lurade - vid god vigör? Om inte ber jag allra ödmjukast om ursäkt för de eventuella plågor jag åsamkat er.
Igår gjorde jag något jag borde ha gjort för sisådär tre år sedan. Trogna MQ-avgudare vet att jag länge har dragits med vissa hudproblem och detta framför allt i form av mer eller mindre lättburna kvisslor och plitor på hakan. Eftersom dessa har sett ut som finnar har samtliga inblandade (ansiktsbehandlare, sjuksköterskor, läkare och andra kvacksalvare) utgått ifrån att det var just finnar - och också behandlat mig därefter. Jag har smort mig med ett otal krämer, käkat tetracycliner och i detta nu också horribelt hormonstarka p-piller. Inget har emellertid rått bot på de irriterande tingestarna. Jobbigt och ingen direkt boost för det mysticqueenska självförtroendet.
Nåväl. Igår kom jag då till sist iväg till en hudläkare - något som i stort sett varit omöjligt för mig innan. Varenda tjomme inom primärvården jag har kommit till har stammat fram något om remiss och evighetslånga väntetider...så jag har nigit fint och tagit emot den obefintliga hjälp de haft att erbjuda mig. Nyligen fick jag dock nys om att det finns hudläkare utan remisstvång, och det var således en sådan jag nu fick glädjen att besöka. En polska på Munkbron. Hon gav ett synnerligen kompetent (öststats)intryck och det tog henne inte mer än cirka en millisekund att ställa diagnos på mig. Inte acne. Verkligen inte acne. Nej, jag är numera i stället stolt innehavare av en lindrig form av perioral dermatit.
Perioral dermatit. Jojo. Det är inte utan att jag blir lite nöjd. Behandlas bäst med helt andra former av receptbelagda krämer och helst ingenting mer alls. Föreställ er min oförställda panik i detta ögonblick; Ingenting mer alls? Va? Inga dyra krämer? Inga acnemedel? Inget täckstift? Inget puder? Jag försöker för första gången idag att lyda hennes råd (har ju ledigt från jobbet, gubevars). Jag lider. Visa din sympati medelst en varm kommentar eller tig still i evigheters evighet. Det här kommer bli en pärs av rang.
Igår gjorde jag något jag borde ha gjort för sisådär tre år sedan. Trogna MQ-avgudare vet att jag länge har dragits med vissa hudproblem och detta framför allt i form av mer eller mindre lättburna kvisslor och plitor på hakan. Eftersom dessa har sett ut som finnar har samtliga inblandade (ansiktsbehandlare, sjuksköterskor, läkare och andra kvacksalvare) utgått ifrån att det var just finnar - och också behandlat mig därefter. Jag har smort mig med ett otal krämer, käkat tetracycliner och i detta nu också horribelt hormonstarka p-piller. Inget har emellertid rått bot på de irriterande tingestarna. Jobbigt och ingen direkt boost för det mysticqueenska självförtroendet.
Nåväl. Igår kom jag då till sist iväg till en hudläkare - något som i stort sett varit omöjligt för mig innan. Varenda tjomme inom primärvården jag har kommit till har stammat fram något om remiss och evighetslånga väntetider...så jag har nigit fint och tagit emot den obefintliga hjälp de haft att erbjuda mig. Nyligen fick jag dock nys om att det finns hudläkare utan remisstvång, och det var således en sådan jag nu fick glädjen att besöka. En polska på Munkbron. Hon gav ett synnerligen kompetent (öststats)intryck och det tog henne inte mer än cirka en millisekund att ställa diagnos på mig. Inte acne. Verkligen inte acne. Nej, jag är numera i stället stolt innehavare av en lindrig form av perioral dermatit.
Perioral dermatit. Jojo. Det är inte utan att jag blir lite nöjd. Behandlas bäst med helt andra former av receptbelagda krämer och helst ingenting mer alls. Föreställ er min oförställda panik i detta ögonblick; Ingenting mer alls? Va? Inga dyra krämer? Inga acnemedel? Inget täckstift? Inget puder? Jag försöker för första gången idag att lyda hennes råd (har ju ledigt från jobbet, gubevars). Jag lider. Visa din sympati medelst en varm kommentar eller tig still i evigheters evighet. Det här kommer bli en pärs av rang.
Kommentarer
Trackback
