Latent Skitsmal

Jag känner mig inte stursk nog att ge mig in i diskussionen om huruvida det finns en gud eller inte. Men om han finns; så är han utrustad med en försvarlig mängd humor.

Regn, regn, regn hela dagen. Parallellt med strilande floder en inre konflikt med mig själv. Promenera i regnet? Inte promenera i regnet? Följa upp senaste veckans kost- och motionssuccé? Ligga inne och svälla? Efter sisådär fem, sex timmars stenhårda förhandlingar bestämde jag mig. Jojomen. Här skulle minsann ut och gås - vädret till trots. Regnstället skulle på och kosan skulle styras mot Kärrtorp. Sagt och gjort. På med nämnda ställ, promenadskor och en lätt plågad min.

Vad sker? Jo, det ska jag tala om för er. Efter inte mycket mer än tio minuter slutar det regna. Jag blir fullständigt ångkokt i regnstället, är dåligt klädd under och har givetvis inga alternativdressar i bakfickan att ta till. Är det tacken, det? Gud vill ha mig fet, det slår jag vad om.