My heart goes boom-boom
Jag satt härom dagen och tänkte igenom möjliga vägar vidare från läraryrket, om jag en dag skulle få dåndimpen och tröttna. Journalist, tänkte jag. Författare, kanske. Skribent. Kåsör. Allt som poppade upp i mitt huvud innefattade skrivande på ett eller annat vis. Inte så konstigt kanske eftersom jag ser just detta som en av mina få verkliga talanger. Tydligen ni också eftersom ni är här var eviga dag och snokar.
Men vänta nu...förutsätter inte alla dessa möjliga vägar vidare från läraryrket att man kan upprätthålla en skapandeprocess - något tätare än med tvåveckorsintervaller? Har jag inte med denna blogg bevisat att jag är oförmögen till detta? Jag tror det. Skomakare - bliv vid din läst, heter det ju. Lärare - bliv vid din kateder!
Det är en ganska stukad MysticQ som sitter vid sin dator och svettas just nu. Jag har de senaste veckorna lidit av något för mig både obehagligt och ovanligt; nämligen stress. Stört omöjligt har det varit för mig att varva ner, andas lugnt och stänga ner högvarvet på hjärnan. Hjärtat har klappat som på en jagad hamster och resten av kroppen har svarat med att skapa helt oförtjänta finnar, ryckningar i ena ögonlocket och en ren allmän känsla av att vilja krypa ur skinnet och dra. Synnerligen olustigt och jag hoppas innerligt att denna långhelg fylld av ingenting kommer få mig på rätt köl igen. Det känns så fånigt att behöva köpa avslappningsövningar på CD.
Men vänta nu...förutsätter inte alla dessa möjliga vägar vidare från läraryrket att man kan upprätthålla en skapandeprocess - något tätare än med tvåveckorsintervaller? Har jag inte med denna blogg bevisat att jag är oförmögen till detta? Jag tror det. Skomakare - bliv vid din läst, heter det ju. Lärare - bliv vid din kateder!
Det är en ganska stukad MysticQ som sitter vid sin dator och svettas just nu. Jag har de senaste veckorna lidit av något för mig både obehagligt och ovanligt; nämligen stress. Stört omöjligt har det varit för mig att varva ner, andas lugnt och stänga ner högvarvet på hjärnan. Hjärtat har klappat som på en jagad hamster och resten av kroppen har svarat med att skapa helt oförtjänta finnar, ryckningar i ena ögonlocket och en ren allmän känsla av att vilja krypa ur skinnet och dra. Synnerligen olustigt och jag hoppas innerligt att denna långhelg fylld av ingenting kommer få mig på rätt köl igen. Det känns så fånigt att behöva köpa avslappningsövningar på CD.
Kommentarer
Trackback
