Julkul
Det lackar mot jul och runtom i stugorna, runtom i landet sitter det en massa morsor och farsor och inväntar sina barn och den julstämning de kan skänka. Så ock i den västmanländska urskogen och den stuga jag en gång i världen kunde kalla min dagliga boning. De senaste veckorna har det låtit så här i telefonen;
Samtal #1
MammaMystic: När kommer du hem?
MysticQ: Jag vet inte än. Antingen den 21:a eller den 22:a.
MammaMystic: Snälla, kom den 21:a.
MysticQ: Som jag sa - jag vet inte än.
#2
MM: När kommer du hem?
MQ: Ääh, jag har inte bestämt än. Antingen på söndagen eller måndagen.
MM: Ta söndagen, det blir bäst.
MQ: Jag vet inte än. Vi får se.
#3:
MM: När kommer du hem?
MQ: Vi får se. Antingen den 21:a eller den 22:a, men troligen den 22:a.
MM: Det är bättre om du kommer den 21:a. Jag tycker den 21:a.
MQ: Vi får se.
#4
MM: När kommer du hem?
MQ: Jag har bokat tåg nu. Jag kommer på eftermiddagen den 22:a.
MM: Vaaaaaaaaaaaa! Du skulle ju komma den 21:a, sa du!
MQ: ........................... (infoga lämplig fras, helt efter eget samvete)
Gojul.
Samtal #1
MammaMystic: När kommer du hem?
MysticQ: Jag vet inte än. Antingen den 21:a eller den 22:a.
MammaMystic: Snälla, kom den 21:a.
MysticQ: Som jag sa - jag vet inte än.
#2
MM: När kommer du hem?
MQ: Ääh, jag har inte bestämt än. Antingen på söndagen eller måndagen.
MM: Ta söndagen, det blir bäst.
MQ: Jag vet inte än. Vi får se.
#3:
MM: När kommer du hem?
MQ: Vi får se. Antingen den 21:a eller den 22:a, men troligen den 22:a.
MM: Det är bättre om du kommer den 21:a. Jag tycker den 21:a.
MQ: Vi får se.
#4
MM: När kommer du hem?
MQ: Jag har bokat tåg nu. Jag kommer på eftermiddagen den 22:a.
MM: Vaaaaaaaaaaaa! Du skulle ju komma den 21:a, sa du!
MQ: ........................... (infoga lämplig fras, helt efter eget samvete)
Gojul.
KryssLarge
Haha.
Pluralistisk
Svängde förbi HIFI-klubben på väg hem från jobbet och tjackade en ny CD-spelare och en förstärkare av märket Denon. Det var jag hur värd som helst och nu är det helg. Skiva till kaffet i pluralis. Långpromenad i pluralis. Avskedsmiddag i singularis (dock inte min, så ni kan genast torka tårarna och snorsträngarna) och sovmorgon i pluralis är vad som väntar mig. Inte så mycket mer än så är inplanerat och det känns ljuvligt. I pluralis. Hejrå.
Jobb ljuva hem
Idag var jag vid ett tillfälle tvungen att lämna klassrummet och en lektion för att hämta en bok i mitt arbetsrum. Vi pratade lite om lucia och jag behövde en bild - ty det är inte alltid helt oproblematiskt att föreställa sig ett luciatåg om man som nyanländ till Sverige aldrig har haft glädjen att se något. Denna plötsliga utflykt ackompanjerade jag hur som helst med följande förklaring;
... -vänta två sekunder, jag ska bara hämta en bok i mitt rum...
varpå en elev med klotrunda ögon och chockerad uppsyn replikerar;
- VAAA? NEEEJ! Bor du här?
Ja. Jobb ljuva hem.
... -vänta två sekunder, jag ska bara hämta en bok i mitt rum...
varpå en elev med klotrunda ögon och chockerad uppsyn replikerar;
- VAAA? NEEEJ! Bor du här?
Ja. Jobb ljuva hem.
En dåres försvarstal
Jag är av den ljuvliga typen som kan bygga upp stora berg av i stort sett ingenting mer än smågrus. Ska jag ringa ett viktigt telefonsamtal kan jag skjuta upp det så länge att abonnenten nästintill inte längre är vid liv när jag väl tar tag i det. Ska jag ta ut soporna föregås det hela av suckar, stön och avsevärd fördröjning. Ja, de hinner rentav, snudd på, att förmultna där i påsen. Är det något ännu värre, såsom exempelvis att handla julklappar, drar jag ut på det ända fram till påska. Ja. Ni fattar. Känslan av att kunna skjuta upp (eller för den delen att fantisera om att få göra detsamma) är för mig nästan ännu mer tillfredsställande än att faktiskt vara färdig.
Nåväl. Det jag här ville komma till är min bristande bloggmoral. Var och en som är vid sina sinnens fulla bruk kan lista ut att blogguppdraget inte står som nummer ett på min prioriteringslista - när sådana tunga och dagligen förekommande (och dessutom på sikt livsnödvändiga) uppgifter som soputbärning lamslår mig totalt. Ni ska fanimig vara glada att jag skriver oftare än vart fjärde skottår. Bara det är en bedrift värd en orden av tredje graden.
Se där. Ett stycke metabloggning igen. Jag som inte skulle. Ville. Borde. Men - jag har uppdaterat! Ta-taa!
Nåväl. Det jag här ville komma till är min bristande bloggmoral. Var och en som är vid sina sinnens fulla bruk kan lista ut att blogguppdraget inte står som nummer ett på min prioriteringslista - när sådana tunga och dagligen förekommande (och dessutom på sikt livsnödvändiga) uppgifter som soputbärning lamslår mig totalt. Ni ska fanimig vara glada att jag skriver oftare än vart fjärde skottår. Bara det är en bedrift värd en orden av tredje graden.
Se där. Ett stycke metabloggning igen. Jag som inte skulle. Ville. Borde. Men - jag har uppdaterat! Ta-taa!
