Latent Skitsmal

I lördags hade jag en liten vin- och ostskiva för ett gäng löst folk och då ägnade jag mig bland mycket annat åt att skryta om att det var väldigt länge sedan jag var förkyld. Vad händer då på söndag eftermiddag? Snoret börjar rinna i strida strömmar, så klart. Ögonen blir små rödkantade springor och det är syndast om mig i hela världen. I morse pallrar jag mig upp från den nu ganska ofräscha kudden och vidare till förvärvsarbetet. Varenda unge jag träffar undrar varför jag: 1) har glasögon, 2) droppar snor på dem, 3) inte stannade hemma. Kloka funderingar, tänker jag och sjukskriver mig från klockan 13:00 och framåt med sikte på kureringsdag i morgon. Gör jag då detta med lätt och rent samvete? Icke! Jag känner mig som den lusigaste pudeln i mannaminne som har mage att sjukskriva sig redan fjärde veckan på nya jobbet. Vad har jag för arbetsmoral? Jag borde verkligen skämmas. Det gör jag också. Mellan snytningstillfällena.