Latent Skitsmal

Ja. Som ni ser har jag gått från idiot till fullfjädrad html-knackare på bara några få dagar. Min blogg har aldrig tidigare varit så här snygg - och inte jag heller, tror jag. Det är gyllene tider, mina vänner. Ni kommer att häpna många gånger om.

Hej Bullen! Nu måste jag ta upp något som har stört mig i tio månader. Mina grannar rakt över gatan. Jag hatar dem kallt och innerligt. En till synes normal tvåbarnsfamilj, vars vardagsrum vätter mot mitt kök. Varenda jäkla morgon när jag vinglar halvnaken ut i köket sitter de där. Pigga, vakna och med huvudena vända mot gatan och i förlängningen mig. Alltid med blicken åt detta håll. Aldrig någonsin in mot det egna rummet. Jag vet föga om deras möblemang, men en kvalificerad gissning är att de har byggt någon form av podium precis vid fönstret. Hur lyckas man annars med konststycket att hamna med nosen tryckt mot rutan vareviga dag? När jag kommer hem för att laga middag sitter de där. Och glor. Och glor. När jag tar min kvällsmacka stirrar deras bäbis på mig. När jag ska duna och klunkar i mig ett sista glas vatten för kvällen ser jag ånyo de fyra ansiktena jag lärt mig att avsky. Vad är detta? Vart vänder jag mig? Störningsjouren? Snälla Bullen, hjälp mig. Jag orkar snart inte längre.