Latent Skitsmal

Det var då ett jäkla tjat från alla håll och kanter om att jag ska rapportera från bordellbåten! Åk själva om ni tycker det är så överdrivet intressant!

Närå. Jag är inte sämre än att jag kan agera utrikeskorrespondent:

Klockan 18:00 på fredagen anlände jag och min medpassagerare Lindah medelst anslutningsbuss till Värtahamnen. Väl där tog vi ut en rejäl slant pengar, köpte oss varsin päronsoda och en mazarin, slog oss ner i de bekväma sofforna och betraktade våra framtida reskamrater. Några av dem drack öl, såg vi. Det såg både vulgärt och opassande ut.

En timme senare släppte rederiet på oss på båten och vi tog genast vår luxuösa B-hytt i besittning. Vi inledde med att torka av alla ytor med Vim (man vet ju aldrig vem som bodde där natten före!) och sedan firade vi det hela med ett snabbt parti Finns i sjön. Rafflande. Efter en timme eller två gav vi oss upp på däck för att skärskåda nöjesutbudet. Det var rätt magert tyckte vi allt (dessutom såg vi ännu flera som drack öl), så vi gick skyndsamt ner till hytten igen och tog upp det spännande kortspelet från tidigare. När klockan närmade sig 22 gäspade vi båda stort, tog på oss nattsärkarna och kröp ner mellan de stärkta lakanen.

Natten var en smula orolig. Jag tyckte att jag hörde fulla ungdomar i korridoren - även om jag vet hur befängt det låter. Det skulle ju vara tyst efter klockan 22; och det borde ju varenda kotte, gammal som ung, känna till och respektera. Nåväl. Efter tio timmars sömn sträckte vi på oss, skvätte av oss det värsta nattdammet och gick upp till den uppdukade sjöfrukosten och njöt i fulla drag. Sådant underbart grovt bröd finnarna kan baka! Ja, de kan, de. Svenska bagare har mycket att lära.

Förmiddagen tillbringade vi huvudsakligen på kommandobryggan. Gud så intressant att se hur det går till bakom kulisserna på Östersjöns majestätiska fartyg! Hisnande! Vi blev nog båda en smula medtagna av denna upplevelse och kunde sedan inte motstå att ta en liten eftermiddagslur i vår mysiga hytt.

Vips-vaps var sedan klockan 18 och det var dags att packa ihop, vinka farväl till skutan och hoppas på ett återseende inom en snar framtid!

Nu undrar ni säkert hur det var på kryssningen. Det gör ni helt rätt i.

Om du går omkring och hoppas på att en blodpropp ska bli min död så gör du det förgäves. Alla prover visade på helt normal koaguleringsförmåga hos mitt blod - och en rad andra fikontermer som jag här icke ids nämna. Nåväl, nåväl. Nu ska här knapras skojiga piller! Låtom oss hoppas att de biter.

I morgon ska jag göra något synnerligen märkvärdigt. Jag ska gå till en erkänd frisör vars anställda går under beteckningar såsom senior creative hair stylist, advanced hair comber och liknande mumbo jumbo. Hela kalaset kommer att gå på cirkus 550 kronor; varför jag inte väntar mig annat än en ren succé och ett massuppbåd av villiga, giftaslystna karlar efter mig. Det kommer bli stressigt men troligen värt både besväret och pengarna. Så passande i sammanhanget också att jag och fröken Lindah har bokat in oss på en fullkomligt dekadent kryssning. Avresedag: fredag. Klockslag: 19:15. Destination: vem bryr sig?

Jag fungerar litegrann som språkstödlärare åt några smågrabbar på mellanstadiet. Vi ses en eller två gånger i veckan och då kan frågor av alla möjliga slag dyka upp. De undrar om varför man pussas, hur tomten kan hinna runt till världens alla barn på en enda dag, hur jag kan bo ensam utan att vara mörkrädd. Ja. Lite sådant. Världsavgörande spörsmål, ni vet. I fredags var temat för dagen tydligen sex - till min stora förfäran. Hur jag än krumbuktade mig och försökte avleda uppmärksamheten...så återkom de ideligen till det. Kulmen på det hela nåddes när följande fråga ställdes;

-Susanne?! Har alla vuxna sex?
- Öh, nja, inte precis alla kanske (jag själv till exempel ser ju knappt röken av något dylikt. Bäst att vara någorlunda ärlig, tänkte jag rakryggat, och svarade följaktligen på detta vis)
-Meeeeeen, vilka har det då?
-Ja du, alla som har barn har ju haft det åtminstone en gång..det vet man ju.

Härpå följde en lång, isande tystnad och tydlig panik. Därefter;

-NEEEEEEEEEEEJ, inte mina föräldrar! Vi är ju muslimer!


Jag tror att det återstår en del lärande där - och detta överlämnar jag med varm hand åt klassföreståndaren. Leve stödfunktionen!

Ja. Som ni ser har jag gått från idiot till fullfjädrad html-knackare på bara några få dagar. Min blogg har aldrig tidigare varit så här snygg - och inte jag heller, tror jag. Det är gyllene tider, mina vänner. Ni kommer att häpna många gånger om.

Hej Bullen! Nu måste jag ta upp något som har stört mig i tio månader. Mina grannar rakt över gatan. Jag hatar dem kallt och innerligt. En till synes normal tvåbarnsfamilj, vars vardagsrum vätter mot mitt kök. Varenda jäkla morgon när jag vinglar halvnaken ut i köket sitter de där. Pigga, vakna och med huvudena vända mot gatan och i förlängningen mig. Alltid med blicken åt detta håll. Aldrig någonsin in mot det egna rummet. Jag vet föga om deras möblemang, men en kvalificerad gissning är att de har byggt någon form av podium precis vid fönstret. Hur lyckas man annars med konststycket att hamna med nosen tryckt mot rutan vareviga dag? När jag kommer hem för att laga middag sitter de där. Och glor. Och glor. När jag tar min kvällsmacka stirrar deras bäbis på mig. När jag ska duna och klunkar i mig ett sista glas vatten för kvällen ser jag ånyo de fyra ansiktena jag lärt mig att avsky. Vad är detta? Vart vänder jag mig? Störningsjouren? Snälla Bullen, hjälp mig. Jag orkar snart inte längre.

Jomen, så har man ju kodat om och haft sig. Lagt till en stilig header men inte lyckats få bort pyjamasränderna på sidorna. Sjukt fult blev det. Det kostar inget extra, så håll tillgodo!

Högintressant (och högintellektuell) diskussion med Faktaman härom dagen om vilken Loka/Vichy/Ramlösa-smak som vore äckligast. Det var inte tillåtet att komma upp med varianter såsom efterbörd/hallon, fistelgång/färsjärpe och liknande trams. Alls icke. Förslagen skulle hålla en hög, jämn, rimlig men ändå helt vidrig nivå. Vinnare blev efter många om och ännu flera men kråkbär, odon och banan/rönnbär. Jag vet faktiskt inte om de representerar maximum på äckelskalan, och det gör mig lite besviken. Så; här och nu gör jag min blogg interaktiv och låter er läsare komma med fler förslag. Ge mig avsmak!

Rasslade iväg till Örebro igår, serru. Bodde på anrika hotell Skomakaren (tre stjärnor, varav två av dem var en smula omotiverade), drack ljummet mousserande vin ur tandborstmugg och förgyllde även Satin och Accidents releaseparty med min närvaro. En på det hela taget riktigt trevlig vistelse. Tog tåget tillbaka hit till civiliserad mark vid tresnåret och har ägnat min kväll åt ingenting vettigt alls. Eller jo. Vafalls. Vad är det jag påstår? Jag köpte ju två liter Coke Zero och 175 gram ostbågar också. Det är vad jag - vid närmare eftertanke - vill kalla vettigt. Övervägde ett tag att äta bågarna med sked för att slippa klibbiga händer men höll igen på etiketten och slafsade i mig som en gris i nöd.

Så värst mycket mer har nog inte skett sedan sist. Förra helgen var jag i Fagersta och Skinnskatteberg och förlustade mig - men någon rapport om detta får ni inte. Allt som sker i de västmanländska skogarna är belagt med strikt sekretess. Det vet alla som någon gång varit där.

Ja, jäsikens jäkel. Vilken globetrotter jag har gått och blivit. Nu får jag allt hålla mig hemma några veckor. Rikets säkerhet, ni vet.