Latent Skitsmal

Somliga kvinnor har en älskare i varje stad och själv har jag minst en tampong i varenda väska jag tittar i. Olika falla ödets lotter. Ingen kan åtminstone anklaga mig för att vara oförberedd.

Hastade hem från jobbet redan vid halv fyra för att hinna haffa tvättstugan till klockan fyra. Det gick enligt planerna och två riktigt frodiga tvättar senare var det dags att hänga in i torkskåpet. Länge och väl skakade jag, slätade ut och hängde tvätten. Inte ett näsdukshörn lämnades åt slumpen. Nöjd, och med en inre tillfredsställelse som endast en lyckad upphängningssession kan skänka en kvinna, tryckte jag på knappen som ska starta torkanordningen. Inget hände. Jag tryckte igen. Ingenting. Jag slog av och på huvudströmbrytaren. Inget. Jag tog mig en titt i proppskåpet. Inget. Jag bröt ihop av tvättilska. Massor.

Blöt tvätt i hela-jäkla-förbannade-piss-lägenheten. Den här är min liv. Den är skitliv.

(Bild hederligt stulen från gårdagens Expressen)

Easy come - easy go. Fyra dagars helledigt i trevligt sällskap gick löjligt fort och nu anländer söndagsångesten så sakteliga. Jag har gjort mitt bästa idag för att mota bort den; cyklat till stan, jazzbrunchat på Mosebacke och suttit vid vattnet med en 271 kalorier Magnum. Ändock hänger densamma över min axel nu, likt en efterhängsen Killer Bob med för lite att göra. Blä.

Förutom att äta som ett svin har jag också bokat en resa till Korfu i dag. Mamma Mystic har en bror och jag således en morbror med en hangout där, så den 13:e juni tar jag picken och packet och drar dit en vecka. Jag tänker mig 6-7 pocketböcker, kubikmeter av grekisk sallad och en perfekt illröd bränna till midsommar. Blir nog inte helt värdelöst, det.

Uhuh. Nu ska jag planera lite inför morgondagens lektioner. Pest, pina och pilates.

Nytt jobb i augusti. Tusen spänn mer i lön. Kollegor som inte jobbat på skolan sedan jura-perioden. Lite mindre undervisning. Två månaders sommarlov från den 8:e juni. Livet är inte så pissigt mellan varven.

Tack, tack för all beundrarpost jag fått sedan outfitinlägget igår. Och nej, Elle, jag kan dessvärre inte vara med i er baddräktsspecial i juli. Moore? Jag hinner tyvärr inte. Hemmets Journal? Jag vägrar.

Friluftsdag på onsdag, Kristi Köttfärs på torsdag och klämdag på fredag. Plötsligt ter sig livet riktigt drägligt. Lägg där till att huvudstaden och måhända även jag får besök av två riktigt galanta damer vid namn Louise och Alma - och du har hela bilden klar för dig. En guldvecka kortågott.

Dagen idag har varit fullkomligt händelsebefriad, och som en naturlig följd av detta; så ock min blogg. Håhåjaja.

En liten parentes bara. Besöket av min ömma moder förde en hel del tråkigheter med sig. Jag tvingades inte bara beskåda två dussin schlagerkalkoner. Jag fick också besöka både Kappahl och Skopunkten. Det senare gav mig en aha-upplevelse av rang. Tag 3, betala för 2 är ju det ständiga erbjudandet i nämnda affär. Hur detta kan gå ihop ekonomiskt i längden fick jag klart för mig vid besöket - svart på vitt. Skorna där är nämligen så erbarmligt fula att det sällan eller aldrig sker att någon normalbegåvad människa får ihop så mycket som tre par han eller hon kan leva med. Således går Skopunkten ständigt på plus, och alla lever vidare glada och nöjda.

/ MysticQ - din sanningssägare i shoppingträsket

Det finns icke bara ett ställe på nätet där jag erbjuder mina smutsiga tjänster. Förutom på Spraydate figuerar jag även på Arbetsförmedlingens hemsida. Jag har en så kallad jobbsökarprofil där, där jag beskriver min allmänna förträfflighet, mina talrika examina och min tillgänglighet efter sommarlovet. I onsdags ryckte det till i jobbmjärden och en friskola hörde av sig. Headhuntad light. På tisdag klockan 16 har jag något som påminner om en intervju. Jag är en aning nervös, så jag ordar icke mer om detta.

Ej heller tänker jag orda så mycket om det praktfulla östblocksfiasko som utspelades framför allas våra ögon igår kväll (och som jag av en ren olyckshändelse råkade bevittna. Mamma var på besök). Det hela roade mig faktiskt mest. Grisfula människor, dåliga låtar och nepotism de luxe. Kul ju. Och lite rätt åt The Ark.

Du skulle kunna bli vår pedagogiska guru sa en kollega helt utan (synbar) ironi idag när jag blygsamt presenterade två lektionsmoment jag genomfört den senaste tiden. Efter de orden pös jag jäklar i min själ som en sufflé med turbojäst, så jag fann det bäst att avlägsna mig - innan det blev alldeles för vidrigt för alla inblandade. Glad är jag dock  än. Jag kanske inte är fullt så urkass som jag inbillar mig mellan varven? En trösterik tanke.

Jag firar det hela med städning, tvättning och avancerad matlagning (det vill säga sådan som inkluderar fler än två olika moment). Tandoorikyckling med gurkmejat ris, kokt färsk broccoli och raita. Rajtan-tajtan.

Se där, ja. Nu har jag blivit en sådan bloggerska som berättar utförligt om vad jag äter. Fattas bara en bild på dagens outfit och sedan kan jag lägga mig ner och bloggdöden dö.

GOOOOD MORGOOON SLUSSEN...ekar det i korridorerna på den skola jag jobbar varje morgon kring åttasnåret. Det är den hälsningsfras jag får så fort jag behagar visa mitt morgontrötta tryne för en av mina mindre språkstarka elever. Varje morgon tar jag mig också tid att förklara det hela för densamma; min röv må vara stor som en tunnelbanestation men jag är dessbättre inte döpt efter en. Susanne, ska det vara. S-U-S-A-N-N-E. Jaja, säger lustigkurren till elev. Sosan. Soooosaaaan. Jag berömmer och kilar sedan kvickt in i personalrummet och köar till livselixiret i kaffeautomaten. Mmm. Bittert kaffe med mjölkpulver. Vad mer kan en kommunalarbetare begära?

Nästa morgon är det dags igen; Gooood morgon Slussen. God morgoooooooon T-centralen, svarar jag efter det sedvanliga rättandet - och får en blick som skvallrar om att jag är den största idiot som någonsin figurerat i hans blickfång. Det äger förmodligen en hel del riktighet.

// Hälsningar Slussen. Tänk på avståndet mellan vagn och plattform när du stiger av.

Jahapp. Så var det maj. Cirkus fem veckor kvar att jobba innan sommarlov slash arbetslöshet - allt beroende på hur man väljer att se på det. Eftersom sommarledigheten ändock blir något så när bra betald så väljer jag att se på det hela just som ett sommarlov.  Jobbsökarpaniken får jag ta lite pö om pö. Alla borde väl vilja anställa mig?

Nostalgitripp av rang i lördags. Skejtpunkarligan No fun at all återförenades för jag vet inte vilken gång i ordningen och jag var på plats. På (något mer olämplig) plats var även de slumpvisa dårar - gissningsvis i viktklass 100-150 kilo - som måste ha stått på mina fötter upprepade gånger under konserten.  Nu är de stackars små fossingarna alldeles blåsvarta och ömma. Jag har aldrig haft blåmärken där förut, så jag ser det hela som en spännande erfarenhet och något man måste ha upplevt innan man dör. Fast fan. Det gör rätt ont också.

Idag har jag uträttat storverk. Jag steg upp redan vid niosnåret (bara det i sig värt en orden av tredje graden) och började städa, diska och frenetiskt polera keramikhällen på spisen. Opraktisk sak det där förresten, men så snygg att det snudd på är värt att gnugga den medelst Mr Muscle var eviga dag. Man ger så lätt andra illusionen av att jag kan laga mat när spisen ser ut så där. Nåväl. Därefter släpade jag iväg min digra tidningskollektion till pappersinsamlingen - ack, denna månatliga plåga. Snudd på värre än den mer blodbadande dito.

Som belöning för allt detta slit hade jag tänkt mig en hyrfilm och en kopp förstklassigt rött te. Men då var det stängt i videobutiken, där det skulle vara så bra. Denna dåliga videobutik. Utrota den. Bränn ner den.

Men teet smakade gott, tackar som frågar.