Latent Skitsmal

Diverse schematekniska skäl har gjort att jag får göra ett litet gästspel i en nybörjargrupp på måndageftermiddagar. Gruppen har nu avverkat sisådär 10-12 veckor i skolan, och också fått ett litet basordförråd att roa sig med. Vid mitt första inhopp, som inföll för en månad sedan skulle det tillverkas namnskyltar. Gruppen var ny för mig, och då kan det ju vara praktiskt att använda sådana; trots att det andas både lite lågstadium och särskola på samma gång. Nåväl, dessa associationer fick bara jag - och dem höll jag givetvis tyst om. Efter en noggrann instruktion och utdelning av A4-papper samt tuschpennor satte tillverkningen...inte fart. Faktum är att det tog en kvart innan de där jävla namnskyltarna var nedplitade. Gud vet varför. Jag också. Det kladdades med tusch, hälften skrev Susanne på sin skylt för att jag hade gjort detsamma på min exempeldito och den andra hälften misslyckades fatalt med att vika till pappret. När pärsen väl var över var det minst fem av dem som vände skylten inte åt katedern utan åt sitt eget håll. Då var jag synnerligen nära en inre härdsmälta men höll god min för stämningens skull. Jag är en god pedagog.

En vecka senare, nästa måndageftermiddag, var det då dags för min andra träff med gruppen. Mitt urholkade minne och dåliga sinne för namn gjorde att jag även denna gång behövde namnskyltar. Givetvis hade inte en enda av dem sparat sin gamla utan alla behövde nya A4, tuschpennor och ordentliga instruktioner. Denna gång skrev endast fyra av dem Susanne på sin skylt och det hela tog inte mer än tio minuter; varför detta inte kan betraktas som något annat än en ren succé. Jag måste vara en demonpedagog, tänkte jag och gav mig sedan i kast med dagens högkomplicerade lektionsinnehåll.

Idag skulle det talas matteord. Många av dem har hyfsad eller någon koll på den rent tekniska biten inom matematiken, men ingen på de ord man däri använder. Därför hade jag preparerat en suverän overheadplast med både ord och riktigt pedagogiska förklaringar. Vi gick igenom ord som hel och halv, livfullt illustrerade av hela och halva apelsiner. Jag betonade särskilt begreppen mindre än, större än och är lika med. Med liv och lust gav jag sedan mig i kast med ordet varannan. Det var tydligen mycket svårt, för vi fick ägna säkert 10 minuter åt att färglägga varannan boll på OH-plasten och jag upprepade mantrat den - inte den - den - inte den - den...till dess att jag var säker på att till och med en sten skulle ha förstått om den hade haft glädjen att delta i min kognitivt krävande undervisning.

Så blev det dags för övningsstencil. Rafflande, ty nu skulle eleverna få visa vad de gick för. Ordet varannan dök upp strax efter de hela och de halva apelsinerna. Det hela illustrerades av en rad cirklar, som sedan skulle färgläggas på lämpligt vis. Att färglägga varannan var här vad jag ansåg vara lämpligt. Det gjorde emellertid inte flertalet av mina elever.

Jag föreslog en rast.