Godnatt Slussen!
I eftermiddag ska jag iväg och titta på en häst. Sådant kan man ju också ägna sig åt. I går kväll ägnade jag mig åt att dricka några nostalgiöl på Pub Anchor tillsammans med ett (kvinnligt) lik från det förflutna. En vän från den tiden då jag på fullaste allvar bar DocMartens med stålhätta, drack California White (31 spänn flarran, skruvkork och helt vidrigt!) och hade orange hennafärg i håret. Jag måste inflika att hon har dröjt sig kvar en ganska stor aning mer i det stadiet än jag har. Jag blev smått hånad för mitt numera så piffiga yttre. Det tog jag med jämnmod. Trevligt var det hur som helst.
På tunnelbanan hem från ölspektaklet blev jag kär. Jäklar i min själ vilken söt karl jag hamnade nästgårds. Jag var endast några få hundradelar (och troligtvis 500 bärs) från att flytta till golvutrymmet under hans säte och fria. Jag tror att han kände detsamma, för jäsiken vad det utbyttes blickar mellan Rådmansgatan och Gullmarsplan. Där steg jag av och lämnade honom åt hans förmodligen ändå ganska trevliga öde. Feghet är en tvångströja och tuffar jag inte till mig snart kommer jag bli uppäten av en schäfer. Bridget-style.
På tunnelbanan hem från ölspektaklet blev jag kär. Jäklar i min själ vilken söt karl jag hamnade nästgårds. Jag var endast några få hundradelar (och troligtvis 500 bärs) från att flytta till golvutrymmet under hans säte och fria. Jag tror att han kände detsamma, för jäsiken vad det utbyttes blickar mellan Rådmansgatan och Gullmarsplan. Där steg jag av och lämnade honom åt hans förmodligen ändå ganska trevliga öde. Feghet är en tvångströja och tuffar jag inte till mig snart kommer jag bli uppäten av en schäfer. Bridget-style.
Kommentarer
Trackback
