Latent Skitsmal

Gud och försäkringsbolaget If vare med mig - i kväll ska jag köra bil. En kär vän behöver flytthjälp och ädel som jag är hjälper jag naturligtvis till (detta har givetvis inget som helst att göra med det faktum att hon hjälpte mig flytta i vintras - två gånger inom loppet av tre veckor, närmare bestämt. Alls icke. Jag är en sådan här fin människa.) Nåväl. Körkort har jag haft i snart elva år. Ungefär lika många som antalet år är mina bilkörningstillfällen; vilket gör mig till en aningen osäker och harig förare. Sämre än genomsnittet vet jag inte om jag är (jag har sett många dårar bakom ratten i mina dar), men definitivt mer osäker. Hör ni aldrig mer ifrån mig så kan ni betrakta detta som mina avskedsord. Tack för alla kommentarer genom åren. 0,02 kommentarer per dag i snitt är på tok för mycket. Tack, tack.

I eftermiddag ska jag iväg och titta på en häst. Sådant kan man ju också ägna sig åt. I går kväll ägnade jag mig åt att dricka några nostalgiöl på Pub Anchor tillsammans med ett (kvinnligt) lik från det förflutna. En vän från den tiden då jag på fullaste allvar bar DocMartens med stålhätta, drack California White (31 spänn flarran, skruvkork och helt vidrigt!) och hade orange hennafärg i håret. Jag måste inflika att hon har dröjt sig kvar en ganska stor aning mer i det stadiet än jag har. Jag blev smått hånad för mitt numera så piffiga yttre. Det tog jag med jämnmod. Trevligt var det hur som helst.

På tunnelbanan hem från ölspektaklet blev jag kär. Jäklar i min själ vilken söt karl jag hamnade nästgårds. Jag var endast några få hundradelar (och troligtvis 500 bärs) från att flytta till golvutrymmet under hans säte och fria. Jag tror att han kände detsamma, för jäsiken vad det utbyttes blickar mellan Rådmansgatan och Gullmarsplan. Där steg jag av och lämnade honom åt hans förmodligen ändå ganska trevliga öde. Feghet är en tvångströja och tuffar jag inte till mig snart kommer jag bli uppäten av en schäfer. Bridget-style.

Jorå. Pengarna växlades i sista sekund. I förrgår. Märkligt nog verkade de faktiskt ha en och annan euro på lager. Superduperchockrosa bikini inhandlades i förra veckan under grava psykiska och mer synrelaterade plågor. Färgen givetvis ett taktiskt val; den kulören får vem som helst att fokusera på annat än bilringar och andra...eh...hudveck. Ja, vem som helst utom jag, då, förstås. Bilden av mig i provrummets terrorljus har för alltid etsat sig fast på hornhinnan - likt en fastbränd SuperMario på en plasma-tv av låg kvalitet. Huh.

I morgon bitti är det jag som vaknar upp i en knölig säng med platt, stenhård kudde i Kassiopi, Korfu. Detta Kassiopi lär vara en ganska liten by med begränsade nöjesmöjligheter; och det är jag den första att lovsjunga. Jag vill bara slappa. Sova, sola, läsa, äta, promenera. Mer behövs inte. Dricka bärs och spela apa kan jag göra de resterande semesterveckorna.

Sålunda talar en riktig tråkkärring. Jajamen.


Vi hörs om en dryg vecka. Hantera saknaden förnuftigt!
 
♥

Ingen chow-chow idag, inte. Hänget på Skrattstockfestivalen på Långholmen var så behagligt att jag stannade hela kvällen lång. Det märktes rätt tydligt vilka komiker som har lite erfarenhet och pondus i branschen, och vilka som tror att de blir roligare bara de höjer rösten och väver in ett och annat könsord. Blandad kompott, med andra ord.

Jag undrar om folk inser hur mycket information de lämnar ut om sig själva bara genom att vistas på ett dylikt ställe. Jag kunde tvärsäkert peka ut både idioter, bimbos och även mer kvicktänkta varelser i publiken bara genom att studera när (och ibland även hur) de skrattade. Somliga där hade med all säkerhet gapflabbat om någon pajsare i apdräkt hade kommit in på scen och halkat på ett bananskal - med överdriven mimik och gestanvändning. Det vet jag, ty några skrattade hejdlöst  till och med åt Özz Nujen.






(Det gjorde jag med, vid ett tillfälle, men det såg ju inte ni. Vattentätt.)

Skolavslutning i morgon. Finklänning på. Kram, kram. Snyft, snyft. Därefter futtiga nio veckors semester. Lite snålt tilltaget, tycker jag allt. Folk av idag har inte vett att uppskatta lärare och deras gigantiska värv.

Inhandlade fyra pocketböcker till priset av tre och log som en klimatförändrad sol hela vägen hem från Globen. Det krävs ibland inte speciellt mycket för att tillfredsställa mig, inte. Vad är väl en stilig karl mot en oläst bok? Ett skämt!

Tja, vad mer av ointresse kan jag ha att förtälja? Helgen kommer att fyllas av fylla. Närå. Eller jorå, kanske lite. På lördag blir det standupfestival på Långholmen, 30-årsfest hos Perkko och allmänt sol-och-vin-häng, gissar jag. På söndag ligger jag nog och flämtar som en chow-chow  i en Mazda323 en julidag. Hoppas värt det.

Korfutripp på uppsegling (13:e juni) och en uppstressad mamma som härom dagen ringer med andan i halsen:

Öm moder: - Du har väl växlat pengar?
Oöm dotter: - Öh, näe, det är ju två veckor kvar. Jag hinner nog.
Öm moder: - Nej du, var inte så säker på det du. Jag växlade i Fagersta och där tog det en vecka för banken att få hem pengarna.
Oöm dotter: - Jag; Inte Fagersta. Stockholm. Forex. Euro. Relativt vanlig valuta.
Öm moder: Jag tycker nog ändå...
Oöm dotter: [inre kris]

Bäst att börja ta sig mot Arlanda nu. Huj.