Latent Skitsmal

Min mamma är sjukligt road av korsord. Varje kväll ligger hon i sängen och löser sig till sömns med hjälp av något kvistigt kryss från någon kärringtidning av typen Hemmets journal. Så har hon fungerat så länge jag har känt henne och eftersom det inte direkt skadar andra människor har jag låtit det fortgå. På senare tid har dock ett mörker lagt sig över familjehemmet. En tragedi av monstruösa mått. De särskilda korsordspennorna är slut och några nya finns inte att tillgå varken i bruksorten eller bruksortens storebror Fagersta. Panik. Korsordspennor är så bra! Att använda blyerts eller bläck är värdelöst. Förkastligt, rentav, men det får lov att gå. Yngsta och enda dottern har flyttat från ICA Ekershallens domäner;  den plats där mamma tidigare skötte sina skumraskaffärer och korsordspennsinköp. Vad göra? Vad göra? Att resa till Örebro enkom för nämnda pennor är - när allt kommer omkring - inte ekonomiskt försvarbart för den smålänning som min moder är. Återigen; mörker.

Tur då att mamma har en nästan överjordiskt god dotter som i ett nafs kliver in på Ekershallen, köper två tvåpack med korsordspennor, ett förfrankerat vadderat kuvert och sedan lägger hela härligheten på lådan. Det kommer bli en välsignad förmiddag i det danielssonska hemmet, ska jag säga er. En halogenlampa i det tidigare så kompakta mörkret. En sådan trevlig överraskning! Ja, jävlar i min själ, jag blir nästan rörd själv.