Fats Domino har ordet
Fasiken. Redan en vecka sedan jag skrev sist - och jag som brukar gå omkring och inbilla mig att jag har fått upp regelbundenheten och flytet i skrivandet nu. Jo. Det kan jag ju tro.
Ynka två veckors sommarlov kvar nu och i gammal god ordning börjar paniken växa och gro i mig. Ny skola. Nya kollegor. Nya elever. Ny längre resväg. Enda trösten är att det inte var så länge sedan jag bytte jobb senast och att det faktiskt gick oväntat bra. Jag kände mig inte lika utvecklingsstörd som jag brukar när jag träffar nytt folk och jag tror att jag lyckades hålla rösten någorlunda i schack också. Den har nämligen en tendens att hesna (varsågod; ett nytt verb) under inverkan av stark nervositet. Märkligt men icke desto mindre alldeles sant. Den pondus man vill utstråla får sig en liten törn om man mest av allt låter som en näbbmus i målbrottet.
Idag inledde jag Projekt: Inte lika smällfet. Denna sommar har nämligen kantats av väldigt mycket kalorier och väldigt lite motion - något som också har satt sina spår på den danielssonska hyddan. Jag känner mig som ett mänskligt duntäcke. Det var således hög tid att handla hem allehanda Saltå kvarn-prylar, laga linssoppa och ge sig ut på en gissningsvis sex kilometer lång joggingtur vid Årstaviken. I morgon bitti klockan 7:30 vankas det morgonpromenad. Har jag hört. Jag vet bara inte om jag tror på det än.
Ynka två veckors sommarlov kvar nu och i gammal god ordning börjar paniken växa och gro i mig. Ny skola. Nya kollegor. Nya elever. Ny längre resväg. Enda trösten är att det inte var så länge sedan jag bytte jobb senast och att det faktiskt gick oväntat bra. Jag kände mig inte lika utvecklingsstörd som jag brukar när jag träffar nytt folk och jag tror att jag lyckades hålla rösten någorlunda i schack också. Den har nämligen en tendens att hesna (varsågod; ett nytt verb) under inverkan av stark nervositet. Märkligt men icke desto mindre alldeles sant. Den pondus man vill utstråla får sig en liten törn om man mest av allt låter som en näbbmus i målbrottet.
Idag inledde jag Projekt: Inte lika smällfet. Denna sommar har nämligen kantats av väldigt mycket kalorier och väldigt lite motion - något som också har satt sina spår på den danielssonska hyddan. Jag känner mig som ett mänskligt duntäcke. Det var således hög tid att handla hem allehanda Saltå kvarn-prylar, laga linssoppa och ge sig ut på en gissningsvis sex kilometer lång joggingtur vid Årstaviken. I morgon bitti klockan 7:30 vankas det morgonpromenad. Har jag hört. Jag vet bara inte om jag tror på det än.
Kommentarer
Trackback
