Latent Skitsmal

Nu är det jäklar i min själ dags att slå in vidöppna dörrar. Som den sommarlediga fjant jag är ägnade jag en viss del av denna dag åt att långpromenera. Färden gick från Skanstull via Medis och Slussen och vidare mot det ganska turistmättade Gamla Stan. Där slogs jag av en deja vu-upplevelse av det obehagligare slaget. Ett slags reinkarnation kan man säga; en reinkarnation av den tidigare så vanligt förekommande familjeträningsoverallen. Ni vet den med matchande färger eller ränder, som var och varannan loserfamilj med vidhängande husvagn bar förr om åren. Denna träningsoverall och orgie i dålig smak har år 2007 hasat ner i fotnivå, bytt skepnad totalt och utgörs nu av två kulörta plastklumpar med utstansade hål i. Crocs. Foppatoffel. Djävulen lystrar till många namn. Jag vet inte hur många sådana djävulens avkommor jag kunde skåda där på Västerlånggatan, men antalet är med största säkerhet åtminstone tresiffrigt.

Jag teg och led. Jag skapade avancerade hypoteser i huvudet om intelligensen hos dessa människor som alldeles frivilligt tar på sig något så groteskt på fötterna. Jag kom också där och då att tänka på det ultimata beviset för att medel-IQn torde ligga någonstans kring 53 - jag har ju själv skådat det med egna ögon på Arlanda häromsistens. Låt mig måla upp ett talande Foppatoffelscenario:

Trebarnsfamilj från Molkom. Skrikiga ungar med taxfreegodis i hela ansiktet. Var och en i familjen iklädd varsitt exemplar av plastklump. Snorgrönt, chockrosa, turkost och fan och hans farbror. Påstigning av planet påbörjas och den trevliga Novairpersonalen ropar ut i högtalaren att alla på de tio sista raderna (vilka de nu var, jag har ju inte fotografiskt minne, för bövelen) kan påbörja sin boarding. Crocsmamman hör inte riktigt vad de sa och ber sin Crocsman att repetera instruktionen: De tio sista raderna får gå på först. Mamma Croc ser ut att genomgå en inre kris (hur ska hon nu hinna shoppa Pumakopior i Korfu stad?) och väser till sin man: Näe. Vi som har rad 11. Vi går på nu och låtsas som att vi inte hörde vad de sa.

Så, gott folk, gör bara folk med kulörta plastklumpar med utstansade hål på fötterna. Jag svär.