Hairmony

Igår besökte jag frisören för första gången på tre månader eller något åt det hållet. Välbehövligt i och för sig - men knappt värt det psykiska lidande jag fick utstå. Jag vet inte vad det är med mig och frisörsalonger, men jag känner mig aldrig så ful som när jag är där. Jag sitter där som en slickad katt i slängkappa och glor in i mina pisshål i snön - ögonen. Jag har all tid i världen att skärskåda och irritera mig på varenda ansiktsdrag. Jag förbannar min näsa, haka (eller brist på singularis i just den frågan) och panna och jag hinner till och med börja reta mig på mina öron som jag i vanliga fall inte har speciellt mycket att invända emot. Det hela går så långt att jag börjar önska att frisörskan av misstag ska råka klippa av huvudet. Håret är det sista jag har en åsikt om. Se så, se så, lilla flicka, klipp mig fort som fan så jag kan dra.

Schemakrock

Long time no apa. Jag skyller som vanligt på mitt betungande jobb och mina vidlyftiga fritidssysselsättningar. Ikväll ska jag till exempel roa mig medelst biobesök - men nu är jag ändå storsint nog att avsätta tid till detta göromål. Så fin jag är. Jag blir lite gråtmild.

Jobbet, ja. Där står förvirringen som spön i backen. Mitt schema har reviderats kraftigt inte mindre än fem gånger på två och en halv vecka. Undervisningsgrupper har tillkommit och försvunnit lite hip som hop. Jag måste tillstå att det sätter tillvaron en smula i gungning. Men, vad kan man säga? Uttråkan är åtminstone inte något jag bör frukta på denna arbetsplats. I rättvisans namn ska jag också inflika att kollegorna fortsätter att vara fantastiskt trevliga och att så gott som samtliga elever jag träffat har gjort mig belåten med mitt yrkesval. Sådant väger ju också tungt för en våg som jag.

I samma stund som jag skrev ordet våg ovan hemsöktes jag av en rejäl ångestilning i magen. Morgonpromenaderna har inte ersatts av kvällspromenader. De har ersatts av kanelbullar.

Huvaligen

Uhuh. Jobb på måndag. Det känns inte direkt ljuvligt.

Jag har skött både min motion och kost med bravur den senaste veckan. Morgonpromenader så tidigt att inte ens tuppen funderat på att rulla ur redet, rekorderlig kost med mycket bulgur, quinoa, proteiner och annat underligt och en ganska stark vision om en framtida kropp - utan vaddering vid midjan. Måtte detta fortgå. Morgonpromenaderna blir svårgenomförda i och med livegenskapen som inträder måndag morgon, men jag får väl hasa runt Årstaviken kvällstid i stället. Ett gymkort vore inte heller en idiotisk idé.

Tja. Vad mer kan vara av intresse? Jag får pussas lite då och då. Det är bra. Och nytt. Jag ska till Skinnskatteberg en sväng i helgen också. Tioårigt bröllopsjubileum i Godkärra. Det låter det.

RSS 2.0