Latent Skitsmal

Vill man skaffa sig lite grundläggande orientering om manodepressivitet ska man genast utbilda sig till lärare. Jag kan inte tänka mig något annat yrke som erbjuder sådana dalar och sådana toppar. Somliga dagar går jag hem och förbannar både mig själv, mina elever och hela skolväsendet i stort. Jag är världens sämsta lärare och borde tvångsavlivas - samt förpassas till närmaste Samhall-lokal på obestämd framtid. Andra dagar är jag den bästa pedagog som någonsin satt sin birkenstockbeprydda fot i en skola och mina elever är små under av intelligens och charm. Läraryrket är synnerligen väl valt och sommarlovet ett nödvändigt ont.

I måndags var det tvångsavlivningsläge. Jag jobbade i en uppförsbacke som fick självaste K2 att framstå som vilken pulkabacke som helst. Jag var otydlig, opedagogisk och dessutom rätt uppstressad av okänd anledning. Kass kort och gott. Så i tisdags, efter ungefär 20 minuters lektion, vände det. Jag blev fantastisk igen. Så har det fortsatt fram till alldeles nyss. Jag undrar om jag kommer behöva kontakta nödslakt i morgon - eller om jag ska ringa Skolverket och anmäla mig själv till tävlingen Årets lärare 2007? Man vet aldrig. Däri ligger nog också charmen. Däri - och i de 12 veckornas semester. Höhö.