Latent Skitsmal

Även om det som bekant inte är alldeles populärt i det danielssonska hushållet med jobbstart i morgon...så är det nog välbehövligt. Den för mina längre ledigheter så klassiska sömnsjukan har nämligen redan slagit till. Det slår aldrig fel; efter en vecka eller två börjar förvandlingen gradvis. Jag vaknar första gången vid 08 och är förhållandevis pigg. Jag skulle mycket väl kunna stiga upp, men tycker ändå att det är lite onödigt tidigt att göra detsamma, så jag somnar om som en liten minigris. Nästa gång är klockan 09 och då är jag nästintill medvetslös av trötthet, så jag hinner bara överväga att gå upp i cirkus en nanosekund innan jag tryfflar ner mig i dunet igen. Klockan blir 10. Minst. Jag vaknar till, ger klockradion en snabb blick och tänker över mitt liv. Hm. Om jag somnade strax efter klockan 23 igår borde jag enligt all logik i världen inte vara trött nu. Så jag går upp, om än motvilligt. Är arg för att jag sov så länge. Tänker att jag ska bättra mig. Gör om samma sak dagen därpå. Om denna dag nu inte är en måndag. Som i morgon. Leve löneslaveriet!