Latent Skitsmal

Hjälp. Hjääälp. Något riktigt fruktansvärt har hänt mig. Något så vidrigt trodde jag väl aldrig att jag skulle behöva genomlida, med min goda karma. Jag verkar har fått en allvarlig psykisk störning. Jag blir faktiskt rädd. Hoppas verkligen att jag inte är bortom all hjälp.

I morse vaknade jag av mig själv redan klockan 08, helt och hållet beredd på att stiga upp. Ja, ni förstår. Det här är riktigt illa.

Enda kornet av tröst är att jag troligen vaknade på grund av viss stress. Idag är verkligen dagen 30, i mer än en bemärkelse. Den 30:e september - dagen för mitt och fyra andra skintorra kärringars stora 30-årskalas. Japp. Ikväll smäller det! Vi räknar med 130-140 pers, en helsikes massa snittar och chips, tre liveband och ett sjujäkla tramsande. Speciellt roligt var det inte att handla till det spektaklet. Speciellt roligt skulle det nog inte heller vara att städa efter detsamma i morgon. Vi slipper tack och lov. Tack, oh store, generöse, lokaluthyrare. Jag gissar nämligen att jag i morgon bitti annars skulle vara mer än beredd att skänka bort alla mina tusentals aktier och fonder i utbyte mot att slippa. Prick så bakis brukar jag bli.

Stackars mig.