Biyasi!
Biyasi. Biyaaaaaasi! Det betyder hej eller nånting ditåt (om jag nu inte är grundlurad) i Togo, och är vad jag kommer vråla på daglig basis från den 25:e oktober och tolv dagar framåt sisådär. Jajamen! Idag bokades det resa. Vi flyger från Stockholm på kvällen till Addis Abeba (haha, galet), byter plan där och kuskar sedan vidare rakt över Afrika till Togo och huvudstaden Lomé. Därifrån tar vi sedan, efter timtal av visumtrassel, en hotellnatt och annat jox, en minibuss 30-40 mil norrut i landet till den ganska lilla staden Sokodé - där vi sedan ska bo, skolarbeta och roa oss kungligt. Jag är så exalterad att jag inte ens orkar vara sarkastisk eller ironisk på sedvanligt vis, utan bara, bara glad och spänd. Vilken grej!
På fredag vankas det landssorg. 30-årsdag. Arbetsdag. Uppmärksamhet. Uppvaktning. Tror jag. Måhända besviken på bristen på densamma. Tur att jag ska avrunda kvällen grandiost hemmavid tillsammans med några riktigt trevliga brudar, flera flaskor gott vin, ett par tre smakrika ostar och en massa kex. Ståhej är för 29-åringar. Inte för de som är tjugotio.
Se rött!
På fredag vankas det landssorg. 30-årsdag. Arbetsdag. Uppmärksamhet. Uppvaktning. Tror jag. Måhända besviken på bristen på densamma. Tur att jag ska avrunda kvällen grandiost hemmavid tillsammans med några riktigt trevliga brudar, flera flaskor gott vin, ett par tre smakrika ostar och en massa kex. Ståhej är för 29-åringar. Inte för de som är tjugotio.
Se rött!
Kommentarer
Trackback