Latent Skitsmal

Håhåjaja, vad sorgligt det är för mina arbetskamrater att jag ska lämna dem snart. Alla hävdar att det är en förlust för skolan och att det blir svårt att ersätta mig. Mjo. Det kan äga sin riktighet. Kanske mest för att jag lämnats i stort sett ensam med ett uppdrag som innefattar allt; undervisning, föräldrakontakter, administration, kuratorskap bla bla. Blir jag sjuk...så har vi problem. Slutar jag...så har vi ännu mer problem. Den tjänsten skulle jag aldrig i livet söka själv. Det här kan bli intressant. Jag misstänker att det är hög tid att lämna ett jobb om man börjar gotta sig i allt krångel som kan uppstå om man själv lämnar det - och att jag nu gör helt rätt. Men sakna eleverna kommer jag. Och somliga kollegor.

Knytkalas igår. Tillställningen påminde otäckt mycket om ett årsmöte för bulimiker; för fy fasiken vad vi bullade upp. Jag åt som jag aldrig tidigare hade skådat föda. Bidrog själv med pastrami och en specialfet potatisgratäng vars dofter jag ännu förnimmer starkt i lägenheten. Mat! Oh. Jag älskar mat.

Hällregn ute. Varm säng inne och en riktigt bra bok. Gå på stan eller lägga sig och gona i sovrummet? Svårt val.