Latent Skitsmal

Du har ett rörligt intellekt, sa en före detta chef en gång till mig vid ett utvecklingssamtal. Det finns givetvis en uppsjö tolkningar man kan göra av den utsagan; allt i från att jag pendlar mellan ren kretinism (om inte det ordet finns så understryker det ju bara det chefen en gång kanske försökte säga) och total genialitet (och jorå, det ordet finns, så det så!)...till att jag har en påhittig och liksom rörlig hjärna. Jag väljer att tro det senare, som den självgoda jävel jag är. Jag associerar ofta och gärna och försöker hitta på roliga vinklingar på och repliker till saker jag hör och ser. Kan jag förlöjliga eller ironisera över något så gör jag gärna det.

Nåväl. Denna egenskap i kombination med mitt ibland ganska dåliga självförtroende försätter mig ofta i  irriterande situationer. Jag vet inte hur många gånger jag hamnat i större eller mindre folksamlingar och kommit på en, åtminstone enligt mig, ganska fyndig replik. 9 gånger av 10 yttrar jag den i ett ganska lågt tonläge och med högsta diskretion. Helt säker kan jag ju inte vara på att det jag säger faktiskt roar fler än mig. Lika många gånger av 10 är det någon jävel som uppfattar vad jag just mumlade - och upprepar det jag just sa, fast högre, tydligare och med självklar äganderätt till mitt briljanta skämt.

Jag borde fakturera de asen för utebliven komikerstatus.