Latent Skitsmal

Teflonkostymen åker ständigt på och av inom mitt yrke. I dag satt den stadigt. Mycket stadigt. Faktiskt så stadigt att jag nog överraskade en elev rejält.

Elev X tog sig många friheter idag. Efter lunch tyckte han att det fick räcka med skolarbete - så han lämnade både jacka och väska i klassrummet och försvann spårlöst. Joe Labero hade haft ett och annat att lära av denna gosse. Nåväl. Efter skoldagens slut tyckte jag att det kunde vara på sin plats att ringa hem till pojkvaskern för att informera om skolplikten. Han kan mycket väl ha lyssnat lite dåligt den dagen vi pratade om den. Man vet ju aldrig så noga. Eftersom repetition är all kunskaps moder lyfte jag alltså helt sonika luren och slog numret för att vråla lite lagtext i örat på den som svarade. Det visade sig vara gossens lillasyster. Jag informerade om vem jag var, frågade efter nämnde utbrytarkung och skulle just till att börja predika när skitungen kommer till telefonen och...lägger på. Arg som ett bi på ryssfemmor ringer jag upp igen en kvart senare, får prata med samma syster och sedan - klick. Därefter mobilsvar och en synnerligen förgrymmad lärare.

Mycket kan jag ta, men sådan uppenbar respektlöshet finner jag mig inte i. Jag höll på att krevera i ren eftermiddagsilska. Denna ilska krävde en kanal. Arg ung lärarinna i syfte att kanalisera tar därför på sig jacka, skor och bister min och går för första gången hem till eleven och ringer på. Ställer sig med pondus i hallen och berättar om hur arg hon är.

 Det bet. Ungen generad, förvånad och spak, mamman besviken. 1-0 till arg lärare. 1-0!