I'd rather be masturbating
Som den svennebanan jag i själ och hjärta är var jag givetvis ute en sväng och glodde på gårdagens marknadsafton här i Örebro. Sockervadd högt och lågt, flottyrstank i luften och folk prick överallt. Tackade min lyckliga stjärna samt mina förfäder för att jag är just svenne; och dagligdags slipper dylika folksamlingar. I Sverige är vi för det mesta lagom många på samma plats.
Nåväl. Mitt bland folk, fä och nämnda vadd uppenbarade sig något sjusärdeles vidrigt. En svart t-shirt med texten I'd rather be masturbating. För 20 spänn. Tror jag. Hann fundera en halv sekund - innan jag nästan blev nermejad av en tvillingvagn med tillhörande vätesuperoxiderade morsa - varför i hela friden någon skulle vilja ha en sådan?!
Den gåtan var emellertid närmare lösning än jag kunde ana. I morse kom jag, likt så många andra morgnar, till jobbet och träffade mina ulliga, gulliga elever. En av dem, för övrigt en beslöjad 13-årig somalisk tjej, bar ett välbekant plagg. Mycket välbekant. Som den diskreta humanist jag är började jag genast asflabba och frågade henne om hon visste vad hennes tröja skvallrade om för hemliga önskningar. Det visste hon inte. Nu vet hon. Hon och alla kollegor jag därefter mötte. Haha!
(Ett PS för ordningens skull. Jag slutade faktiskt skratta redan efter en halvtimme och jag sa faktiskt till henne på ett mycket fint sätt att gå hem och byta tröja - om den nu inte gav ett sanningsenligt budskap. Det gjorde hon.)
Nåväl. Mitt bland folk, fä och nämnda vadd uppenbarade sig något sjusärdeles vidrigt. En svart t-shirt med texten I'd rather be masturbating. För 20 spänn. Tror jag. Hann fundera en halv sekund - innan jag nästan blev nermejad av en tvillingvagn med tillhörande vätesuperoxiderade morsa - varför i hela friden någon skulle vilja ha en sådan?!
Den gåtan var emellertid närmare lösning än jag kunde ana. I morse kom jag, likt så många andra morgnar, till jobbet och träffade mina ulliga, gulliga elever. En av dem, för övrigt en beslöjad 13-årig somalisk tjej, bar ett välbekant plagg. Mycket välbekant. Som den diskreta humanist jag är började jag genast asflabba och frågade henne om hon visste vad hennes tröja skvallrade om för hemliga önskningar. Det visste hon inte. Nu vet hon. Hon och alla kollegor jag därefter mötte. Haha!
(Ett PS för ordningens skull. Jag slutade faktiskt skratta redan efter en halvtimme och jag sa faktiskt till henne på ett mycket fint sätt att gå hem och byta tröja - om den nu inte gav ett sanningsenligt budskap. Det gjorde hon.)
Kommentarer
Postat av: Galadriel
åååååååååååh jag skulle ha en sådan tröja any day!!!
den där marknaden råkar inte stå kvar?
köper du en sådan till mig och skickar (mot betalning förstås) skulle jag hylla dig i tusen och en dag.
//G.
Trackback
