Gris i Paris
Närå. Jag bara tramsar för att mildra er avundsjuka något. Givetvis var det inte annat än en ren succé. Felbokningen på hotellet blev till en grande finale i ett så stort trippelrum att jag hade problem att hitta till min egen säng. Jag dementerar här och nu att detta skulle bero på de kubikmeter rosévin jag sippade i mig på ett mycket franskt vis. Kan fransoserna ska väl jag kunna?
Bastillefiaskot vändes till en ren triumf, bokstavligen, efter lördagens VM-match mot Brasilien. Stod som en idiot vid Triumfbågen vid midnatt och skrek mig blå tillsammans med i runda slängar en miljard fransmän: Allez les bleus, allez les bleus! Eller nåt. Kul var det då i alla fall. Och gynnsamt ur raggningssyfte förstås att som frodig svenska stå och hylla de blåa. Jag har aldrig i mitt liv fått så många anbud. Dock inga lockande, men ändå. Det är tanken som räknas. Det är ju - när allt kommer omkring - roligare när män kollar på en för att de tycker att man är snygg, och inte som i Sverige för att man har en finne eller två på hakan.
Bleka dödens minut i taxin suddades strax ut ur minnet när det var dags att betala för kalaset. Taxiresor i Paris är så billigt att jag lovordade chauffören och sedan knappt gjorde annat än att stiga in och ut ur droskor. Svensk framkörningsavgift täcker en resa Paris-Bubbarsbo tur och retur. Nattaxa. Jag lovar.
Om värmen finns det just inget mer att säga än att det var roligare med sol än det hade varit med regn. Synd bara att bakfyllorna boostas av eländet. Min synska förmåga sade dock åt mig att packa ned Resorb i väskan, så inte ens dessa var ett egentligt problem. Nobelpriset i medicin till den som rörde ihop den mixturen!
Vad mer, vad mer? Rödtjut vid Eiffeltornet, hysteriskt gravletande på Père Lachaise, dyra och halväckliga middagar, sightseeing vid Seine och en och annan utskällning av städerskan på hotellet. Det vanliga.
Kommentarer
Trackback