Latent Skitsmal

Med en omåttligt populär blogg som min händer det allt som oftast att folk utövar intensiva påtryckningar på mig. Land och rike runt  finns det folk som mer eller mindre kräver att få omnämnas i text - i ett fåfängt försök att nå 15 minuter av berömdhet. Den kanske ivrigaste tjataren heter Danjäl och är bosatt i kringelhålan Södertälje. Han arbetar med något så trist som el. Hans kost består nästan uteslutande av hamburgare från Max. Hans ungdom kantades av dunkar med hemkört, häng vid korvkiosken samt otaliga kvinnoaffärer. I Skyllberg. Bara en sådan sak. Man kan ju förstå att killen behöver positiv förstärkning. Jag är så att säga hans sista halmstrå.

Som bekant är jag av godhjärtad natur. I fredags bjöd jag, efter timmar av tjat och gnat, hem honom till min stiliga boning. Jag bjöd på kaffe. Jag lyssnade på hans dåliga skämt. Jag var den positiva förebild han tidigare aldrig haft. Ja, jag trodde väl aldrig att han skulle gå hem. Efter sisådär 11 timmar började han motvilligt röra på sig. Tårfylld blick. Andnöd.

Danjäl - jag finns här för dig. Och nu är du omnämnd. Du finns. Du är någon.

Puss.