Latent Skitsmal

Usch. Dåligt bloggsamvete är vad jag har. Underligt hur något som i allra högsta grad är frivilligt kan kännas som ett ok och en källa till lightågren.

Häpp häpp. När jag klockan 15:20 idag, utmattad efter två utvecklingssamtal med en riktig näbbgädda till morsa, steg ut från skolbyggnaden hade jag ett jubel i bröstkorgen. Detta jubel stavas påsklov och är vad jag nu kommer att ha i dagarna tio. Vissa dagar är det mer uppenbart än andra varför jag valde att hoppa på lärarutbildningen.

Ett kall? Näe, men man är ledig skitmycket mer än alla andra. Höhö.

Apropå dåligt samvete. Efter att ha reglerat den där skulden till stadsbiblioteket har jag avverkat böcker i en rasande fart. Några av dem har i ärlighetens namn varit helt sjukt tråkiga. Tråkigt då att vara mig och ha den ej rubbningsbara regeln: Påbörjad bok ska slutföras. Påbörjad skittråkig bok får icke heller bytas ut mot en roligare dito, ens under en kortare period. Jag ska fan inte slippa undan. Jag tror att det i ljuset av detta blir helt uppenbart för var och en att ryska romaner sällan eller aldrig når mitt nattduksbord. Vem vill leva under det tunga hotet om 1500 sidor med lika många karaktärer?

 Ingen, I tell you. Ingen. I alla fall inte jag. Kanske borde köpa på mig ett lager pixiböcker?