Jobbångest, polyper och hybris
Huvaligen. Om jag förra fredagen var en strålande lycklig människa är jag desto...eh...mindre lycklig idag. Tio dagars påsklov snart bakom mig - två månaders arbete framför mig. Nästan. Men jo. Det känns.
Enda trösten är att jag får något som lite vagt påminner om mjukstart i morgon. Klockan 11 ska jag nämligen vara hos farbror öronnäsahalsdoktorn och kolla upp vad i hela friden det är som gör att förkylningar så gärna hemsöker mig. Som lekman med vissa synska inslag kan jag krasst konstatera att det nog kommer bli fråga om omfattande sprängningar och skrapningar i hela bihåleområdet. Eller nja. Men jag blir förvånad om mina monstruösa halsmandlar och polyper lämnas intakta. Eller kanske mest besviken. Vad skulle det annars finnas för förklaring till kliande hals och slemsnok?
Och jo tack. Mina maratonplaner har nära nog gått i lås. De nya svindyra skorna bär mig ack så lätt som ett fjun och jag flyger fram mina fem kilometer. Höhö. Snart dags att öka med någon kilometer. Den hemliga planen är att jag ska fixa att, om inte springa, så att röra mig hastigt, en mil i augusti. Till midsommar, hävdar brorsan. Science fiction, säger jag. Vetifan förresten om man ska sätta så stor tillit till en man som - en gång då jag vann en höjdhopptävling på häpnadsväckande 1.30 - menade att...
...tyngdlagen måste ha varit ur spel.
Snyft.
Enda trösten är att jag får något som lite vagt påminner om mjukstart i morgon. Klockan 11 ska jag nämligen vara hos farbror öronnäsahalsdoktorn och kolla upp vad i hela friden det är som gör att förkylningar så gärna hemsöker mig. Som lekman med vissa synska inslag kan jag krasst konstatera att det nog kommer bli fråga om omfattande sprängningar och skrapningar i hela bihåleområdet. Eller nja. Men jag blir förvånad om mina monstruösa halsmandlar och polyper lämnas intakta. Eller kanske mest besviken. Vad skulle det annars finnas för förklaring till kliande hals och slemsnok?
Och jo tack. Mina maratonplaner har nära nog gått i lås. De nya svindyra skorna bär mig ack så lätt som ett fjun och jag flyger fram mina fem kilometer. Höhö. Snart dags att öka med någon kilometer. Den hemliga planen är att jag ska fixa att, om inte springa, så att röra mig hastigt, en mil i augusti. Till midsommar, hävdar brorsan. Science fiction, säger jag. Vetifan förresten om man ska sätta så stor tillit till en man som - en gång då jag vann en höjdhopptävling på häpnadsväckande 1.30 - menade att...
...tyngdlagen måste ha varit ur spel.
Snyft.
Kommentarer
Trackback
