Latent Skitsmal

Så var det avklarat. Sov som en påse torskrens natten till fredagen och vaknade dödstrött, uppsvullen och nervös. Åkte de ganska många milen från morbrors hus i Ronneby till kyrkan i Älmhult och ställde mig och väntade in resten av släkten - två kusiner, en annan morbror jag aldrig tidigare mött samt lite annat löst folk. Fick en handbukett och så var det dags. Det var faktiskt inte så jobbigt som jag hade befarat. Ogudaktig som jag är rördes jag mer av det faktum att mormor låg i kistan och att mina släktingar grät  än av psalmerna och prästens ord om att mormor kommit hem till sin Skapare och dylika påståenden vars sanningshalt i mina ögon (än så länge) är rätt låg. Men, men, som Black Sabbath en gång uttryckte det; "Will you still sneer when death is near and say that you may as well worship the sun?". Det återstår att se. Hoppas jag inte behöver ta reda på den saken inom en alltför snar framtid.

Efter fyra dagar i Ronneby var det rätt skönt att komma hem. Skolavslutning igår och efterföljande julbord och bowling för personal på Strike. Trevligt i och för sig, men allra trevligast var det nog att komma hem och upprepa följande mantra i huvudet; "nästan tre veckor, nästan tre veckor..". Somnade som en gråsten vid 02 och vaknade ungefär likadant vid 11 i morse. Seg start, sen marsch pannkaka iväg ut på stan för att kolla efter julklappar. Jag tillhör ju den exklusiva skara som brukar spara sådana bestyr tills det nästan är för sent. Ska jag vara alldeles ärlig tittade jag nog mer efter kläder till mig själv, men kom trots detta egoncentriska förfarande hem med hela två julklappar. Pinan fortsätter i morgon - förhoppningsvis tillsammans med Mike the Fact; idéspruta och kommersiellt geni. Jajamen.