Latent Skitsmal

Gått och glott nervigt på mobilen hela dagen idag på jobbet. Vid lunch pep den. Mamma mob: "Ring hem så fort du läst det här". Mormor var död; hade somnat in lugnt och fridfullt. Jag tog det hela med hyfsad ro först men bad kollegan om några minuter att andas på innan det var dags för lektion. Bad också henne om att berätta för kidsen varför jag dröjde. Väl i klassrummet var det kört och tårarna började sippra fram. Jag är vis av erfarenhet. Börjar jag en gång gråta är det ett mindre helsike att sluta. Ögonen blir grisröda och jag sväller upp som ett fikon i fejan. Jag drog hem. Begravning i Älmhult nästa fredag. Usch.