Jag kan inte heller
TV-serien Sex and the city och den efterföljande mode(bloggs)hysterin har resulterat i många saker. De allra flesta av dem av ren ondo. Ett fenomen som tronar på förstaplats på denna lista, som jag så gott som dagligen kan beskåda och som skär i mig lika hårt varje gång, är det synnerligen utbredda bruket av högklackade skor (eller heels, som vilken svagbegåvad modebloggerska som helst skulle benämna dem).
Förr i tiden satt dylika skor så gott som uteslutande på kvinnor som också kunde konsten att gå i dem. Så är icke längre fallet. Varenda hobbyfashionista med självaktning tar på sig dem. Njuter av hur långa benen ser ut att vara. Hur sexigt helhetsintrycket blir. Ser en femme fatale de luxe i spegeln och går ut...och liknar allra mest en skadeskjuten stork. Mmm. Marabou!
Förr i tiden satt dylika skor så gott som uteslutande på kvinnor som också kunde konsten att gå i dem. Så är icke längre fallet. Varenda hobbyfashionista med självaktning tar på sig dem. Njuter av hur långa benen ser ut att vara. Hur sexigt helhetsintrycket blir. Ser en femme fatale de luxe i spegeln och går ut...och liknar allra mest en skadeskjuten stork. Mmm. Marabou!
Sanna mina ord
Killar vågar inte stöta på mig, gråter Sanna Nielsen ut idag på Aftonbladet Söndags löpsedlar. Tillåt mig presentera en alternativ förklaringsmodell; De vill inte.
Metablockerare
Ja. Jag VET att metabloggning är ungefär det töntigaste man kan ägna sig åt - men jag kan baske mig inte hålla mig. I lördags ansattes jag hårt på en födelsedagsfest; varför uppdaterar du aldrig?, man går in på din blogg och allt man ser är de där jäkla dinkelbullarna, har du slutat blogga eller?, kom tillbaka innan jag behöver uppsöka professionell hjälp...och så vidare i all evinnerlighet. Där och då förstod jag att trycket på mig är enormt. Folk där ute och deras existens beror helt och hållet på vad jag via min penna får ur mig. Ganska stressande faktiskt, men inte så lite smickrande. Så. Här är jag åter. Avbeställ taxin till akutpsyk.
Sedan sist (november 1997!?) har jag hunnit med att börja jobba. Det var som jag förutspått en aning tungt och segt men inte direkt livshotande. Som jag brukar konstatera så här års; jag behöver nog rutiner för att må riktigt bra. Sommarloven och särskilt slutet av dem tenderar gärna att bli en orgie i ingenting. Jag vaknar. Äter frukost efter en evighet. Tar ytterligare två timmar på mig bara för att komma in i duschen. Går omkring och torkar i cirka ett halvår. Masar mig ut på stan. Kanske. Masar mig hem. Surfar lite eller träffar någon bekant. Snudd på läggdags. Nio timmars sömn.
Ja, ni ser. Inget under av produktivitet, direkt, och verkligen inte det under av fitnessmani som jag brukar föreställa mig i förväg. Jorå. Jag ska gå i ottan och morgonpromenera. Jag ska besöka gymmet varannan dag. Jag ska tillreda GI-mat och jag ska inte hetsäta ostbågar med sked. Vad blir av detta? Inte mycket. Men...så nalkas terminsstart och vips har jag tränat tre gånger på fem dagar. Vad detta säger om mig vet jag icke. Men - ni har bergis en vacker teori. Jag menar; ni älskar ju mig!
Sedan sist (november 1997!?) har jag hunnit med att börja jobba. Det var som jag förutspått en aning tungt och segt men inte direkt livshotande. Som jag brukar konstatera så här års; jag behöver nog rutiner för att må riktigt bra. Sommarloven och särskilt slutet av dem tenderar gärna att bli en orgie i ingenting. Jag vaknar. Äter frukost efter en evighet. Tar ytterligare två timmar på mig bara för att komma in i duschen. Går omkring och torkar i cirka ett halvår. Masar mig ut på stan. Kanske. Masar mig hem. Surfar lite eller träffar någon bekant. Snudd på läggdags. Nio timmars sömn.
Ja, ni ser. Inget under av produktivitet, direkt, och verkligen inte det under av fitnessmani som jag brukar föreställa mig i förväg. Jorå. Jag ska gå i ottan och morgonpromenera. Jag ska besöka gymmet varannan dag. Jag ska tillreda GI-mat och jag ska inte hetsäta ostbågar med sked. Vad blir av detta? Inte mycket. Men...så nalkas terminsstart och vips har jag tränat tre gånger på fem dagar. Vad detta säger om mig vet jag icke. Men - ni har bergis en vacker teori. Jag menar; ni älskar ju mig!
Kontaktannons in disguise
Man vet att man har för mycket ledig tid när man ställer sig i köket en hel eftermiddag och låter varmluftsugnen gå....varm. Ta-da! Vad jag kan!
Dinkelfrallor med riven morot och solrosfrön. Karlar - när ska ni fria?
Dinkelfrallor med riven morot och solrosfrön. Karlar - när ska ni fria?
