Latent Skitsmal

Åh, detta Facebook. Nästan dagligen får jag inviter av typen "Feed a child with just a click". Hade det där hokuspokuset funkat hade väl all världens barn varit proppmätta vid det här laget?

Det är aldrig klokt att lovprisa en måndag - ty därefter följer en tisdag...och en onsdag...som i milda ordalag inte riktigt hade samma karaktär. Jag vet inte riktigt vad det är med mig just nu, men jag känner mig konstant uppstressad och med en ihängande känsla av att jag antingen inte räcker till, hinner eller orkar. Blä. Inge kul.

Men annars är det bara bra, tack. I skrivande stund sitter jag med slingmedel i kråkboet; vilket förhoppningsvis kommer ge ett lyft åt det yttre. Det inre får jag väl leva med någon dag till. Det vänder. Det gör det faktiskt alltid. Amen.

Åh! Idag upplevde jag återigen något så exotiskt som en riktigt bra måndag. Hoppas det näst intill börjar gå inflation i detta fenomen - ty det gör underverk för humöret.

Jag hade en synnerligen actionbefriad helg och det gjorde mig, min förkylda stackare, gott. I fredags gjorde jag just inget annat än att rätta tjugotvå prov, dammsuga och se på tv. Lördagen tillbringades på Sthlm Factory Outlet tillsammans med allra bästa Karin; ett trevligt besök som genererade i en klänning, en kofta samt ett par manchestermyggjagare med stora rosetter. Det ni. Det låter inte snyggt på en fläck och det kan ni gott förfasa er lite över. Själv är jag givetvis fullkomligt trygg i vissheten om att jag ser fantastisk ut i dem. Nåväl. Söndagen präglades av regn, regn och ännu lite regn så jag passade på att betygsätta lite elevarbeten och att glida runt i mysbraxor. Njutbart.

Så här kul blir det när jag berättar om helgen. Varsågoda.

Just fasiken. Jag har ju glömt berätta om mitt möte med tidernas vidrigaste mamma. Det var under påsklovet som jag bestämde mig för att hedra simhallen med ett besök. Efter 45 minuters simning i ett rasande tempo var det så dags för i tur och ordning dusch och påklädning. Det var under det senare momentet som mötet med monstermorsan ägde rum. Vi hade skåpen bredvid varandra, och alla som någon gång befunnit sig på Eriksdalsbadet i rusningstid vet att det i stort sett är synonymt med nakengos. Nåväl, detta ska vi icke fördjupa oss i, ty jag har just ätit och vill hemskt ogärna återse maginnehållet.

Modern i fråga var av outhärdligt pimpinett slag och hade en gissningsvis sexårig dotter som på sexåringars vis gjorde det mesta - utom just att klä på sig. När hon efter sisådär femtiofem andra aktiviteter (och lika många tillsägelser) till sist faktiskt hade klätt på sig ekade moderns förfärade röst mellan plåtskåpen; Meeeeeen Feliciiiiiiiia, vad göööööööööör du? Genast började jag se mig omkring för att försöka utröna vad ungjäkeln hade gjort. Självdött? Nope. Kissat i ett skåp? Nä. Stulit grannkärringens baddräkt och klippt sönder den? Nej. Hällt ut min svindyra Redkeninpackning? Nähä. Jag kunde inte märka något som kunde föranleda detta synnerligen upprörda tonfall. Det kunde tydligen inte dottern heller och replikerade sålunda med ett högst relevant:

-Vadå?

-Meeeeeen Feliciiiiiiiia, du har ju glömt smörja in dig! Du vet väl hur viktigt det är att ååååååååterfukta huuuuuden? Vi har ju både badat och duschat. Huden är jäääääääättetorr nu. Feliciiiiiiiia! Kom då! Nu! NU!

Ja. Jäsiken. Jag kommer inte ens på en slutknorr.

Vilket år som helst var det, ja, och jag är ju aldrig den som inte håller ord. Håll tillgodo gott folk, ty kärringen är tillbaka! Nämnda kärring hade för övrigt en riktig svacka i måndags morse. Satt på tunnelbanan med en entusiasm som bara en sommartidsjetlaggad lärare med nyligen avslutat påsklov kan uppbåda. Rös vid åsynen av skolgården och tanken på att ta tag i vardagen igen. Led. Våndades. Längtade hem. Fick vid lunchtid en lång kram av en gullunge i tvåan - och plötsligt;  jag mös. Trivdes. Slutade längta hem.

Jo. Jag har  världens bästa yrke. Jag vet bara inte om det hela tiden. Skämmes.

Nåväl. Påsklovet var av ovanligt trevligt slag. Jag morgonsimmade, promenerade, umgicks, läste och gjorde rent allmänt det allra bästa av tillvaron (i detta begrepp ingår tydligen inte bloggande. Ett jäkla ok är vad det är. Höhö.)