Latent Skitsmal

Just ja. Er hade jag nästan glömt bort. Jag hoppas att ni har insett att det inte är er det är fel på - det är mig. En massa julstök, en konsert, lite fuffens med en stilig karl och andra spektakel har kommit emellan. Nåväl. Nu är jag här en kortis enbart för att meddela att jag i morgon bitti klockan 06:15 tillsammans med broder Fakta tar mig mot sydligare breddgrader. Gran Canaria/Playa del Ingles för att vara exakt i frågan. Det ska banne mig inte bli det minsta tråkigt. Vi får höras senare. OK? Puss puss.

Nu kan alla ni som har oroat er blåa över min privatekonomi andas ut för den här gången. De 4300 riksdalerna är åter på mitt konto och allt är frid och fröjd. Nu inväntar vi nästa tragedi, gott folk. Stay tuned for more rock n roll!

Gagagagga! Ibland är jag så dum i huvudet att jag får lust att skriva till Socialstyrelsen och ansöka om retroaktiv abort. Jag kom glad i hågen hem från jobbet, bara för att upptäcka ett brev från min hyresvärd med en betalningspåminnelse. Vad i själva fan, tänkte jag, den vet jag ju å de bestämdaste att jag har betalat. Jag gick raskt in på internetbanken och kollade upp saken. Jajamen. Visst hade jag betalat. 4300 kronor. Inbetalningsdag 071127. Vad i hela helsike bråkar de om?, tänkte jag förmätet och satte mig ner för att plita ihop ett ganska bitskt mejl till min hyresvärd. För säkerhets skull kollade jag upp saken igen i min betalningshistorik. Jojomen. 4300 SEK. 071127. OCR-numret stämde till sista siffran. Men...öh...vänta nu. Betalningsmottagare: John Ekströms bygg. John Ekströms bygg?! Oj. Det är min före detta hyresvärd det. I Örebro. Oj. Panik. Magont.

Jag raderade snabbt mina bitska rader till nuvarande hyresvärden och började om på ett riktigt drypande fjäskmejl; i vilket jag förklarade orsaken till min hyresförsening. Det gick tydligen hem, för bara någon minut senare fick jag ett svar som antydde att de hade viss förståelse så länge stålarna kom in fort som tusan. Puh. Betalade in. Inte vräkt. Problem ett löst.

Problem två: få tillbaka de 4300 som JE Bygg helt utan anledning har fått av mig. Telefontiden slut för dagen. Öppnar åter 07 i morgon. Lite mer magont, även om mitt förnuft säger mig att rätten (om än inte intelligensen) är på min sida. Jag blir så trött. Befria mig från ansvar! Kan jag ansöka om en god man om inte aborten går igenom?

Med anledning av att vi misstänker att ditt kort har kommit i orätta händer vill vi snarast spärra ovanstående kortnummer för att skydda dig...

...stod det i ett brev som jag i dag erhöll från min allra käraste bank Nordea. Orätta händer? Mitt visakort har för bövelen befunnit sig i orätta händer sedan mer än tio år tillbaka - nämligen i mina egna starkt konsumtionsbenägna. Kom med något nytt, Nordea!

Herregud, alla mazariner och det idoga kortspelandet på båten tog alldeles musten ur mig. Det - och alla era befängda antydningar om att min reseberättelse skulle vara friserad - har bidragit till en synnerligen slö arbetsvecka och dito helg. I fredags vankades det middag hemma hos kollega Isabella och jag deltog med en entusiasm värdig en sengångare på valium. Hemma före midnatt och sovmorgon till 11. Lördagen avnjöts huvudsakligen i mysbyxor. Gjorde ett ordentligt krafttag och hämtade in utemöblerna (en sten av monstruösa mått som hängt över mig sedan slutet av augusti), men i övrigt skedde inget som är värt att skriva hem om.

All denna lördagscirkus gjorde mig utpumpad och i natt sov jag följaktligen mellan kl 23:30 och 10. Vid lunchtid tog jag mig själv i hampan och promenerade med en annan kollega, Hanna, till Hornstull och julmarknaden på Street. Trevligt, men på tok för trångt för att det skulle vara njutbart. Efter streetandet tog vi oss till Telefonplan och Konstfacks julmarknad. Också den ett trivsamt men alldeles för folkkärt spektakel. Folkskygga och mätta på konst smet vi därifrån och vidare till Isabella och resterna från fredagens middag. Nu sitter jag här mätt, belåten, utvilad men ändå inte ett dugg sugen på förvärvsarbete. Märkligt.